Here we go again

Jag har just sett på O.C. Och reklam. ni vet reklamen för Stimorol Fusion? En brittisk kille säger "what you see.... isn't always what you get" och så slänger han in ett tuggummi i käften och går genom en jätteröntgenapparat så att man ser hans skelett och så ser man att tuggummit är fyllt. Sen går han ut ur röntgen och är som vanligt igen, går in i en telefonkiosk och tar ett djupt andetag - sen kommer det vatten uppifrån. Telefonkiosken är en dusch. Det förvirrar mig! Refererar det till det han sa tidigare? "What you see isn't always what you get"? Men vaddå, en telefonkiosk blir en dusch? Eh, det känns helt lamt och ovidkommande. Det knyter inte direkt ihop reklamfilmen på ett bra sätt. Dessutom är den i ganska fula lila och gula färger. Urk.

Annars drar mina tankar åt julen, släkten och hejochhå.

Jag eldar och hämtar ved och skruvar ihop möbler och jag känner tydligt att min kropp får arbeta en del, händerna känns grövre och jag har fått liiiite mer muskler. Det är intressant. Att vara svart på knogarna och ha lite småsår här och där är snyggt enligt mig fast bara när jag är här ute på landet. Inte på stan.

Imorgon ska jag åka till Jysk och förmodligen köpa snikbilliga lakan i kräpp. Eller bäckåbölja eller bäckebölja eller vad man nu säger. Det är superbarndom för mig, mormor och morfar hade kräpplakan/påslakan och jag älskade det, jag kan fortfarande känna mormors och morfars doft om jag luktar på mina gamla påslakan som jag har fått efter dem. Det är nog mest i min hjärna, för de är ju tvättade flera gånger, men det är trevligt att ha förmågan att plocka fram doftminnen utan att ens känna doften. Om någon förstår.
Och så ska jag köpa goda matvaror för imorgon kommer kära lilla mamma och hälsar på och då ska vi äta gott. Kanske lasagne. Kanske chokladtryffelkaka. Och på söndag kanske vi kan drista oss till ett litet pepparkaksbak med barnen.

Jäjä.