Be good to me

Igår framgick det på något vis att min man aldrig hade hört låten "Martha my dear", utan bara läst texten så han trodde på något långsökt vis att det var originalversionen av "judy min vän" och jag bara "Men vad säger du?" och så gick jag och hämtade The White Album (alltså jag pratar Beatles nu) och drog igång Martha my dear och det var första gången han hörde den. Och det drog igång en riktig musikkick, oförfalskad ren musikglädje för första gången på riktigt. Vi lallade på som två fånar i köket och de flesta andra låtarna hade han hört och vi hade allsång till "...Bungalow Bill" och "Happiness is a warm gun" och så vidare. Det var fantastiskt. Även vår ettåring kom ut i köket och joinade oss med lite knägung ett tag.

Det har varit mycket jobb för min man i ett par dagar och jag har varit själv mycket med the wild kids. Idag tyckte jag att det var småtrist hemma, så jag hittade på ett litet svepskäl (förvisso med ett mått av sanning i) för att åka och handla. Vi behövde TANDBORSTAR så vi åkte tre mil till ÖB eller "Gröna randen" som min son säger och jag knarkade lite Läkerol på vägen hem och hemma eldade jag som vanligt för glatta livet, fingrarna är lite svarta och jag råkade bränna ena tummen på en tändsticka. Fixade med enkel och ganska smaklös mat åt jobbkarlarna - det fick bli kokpärer och stekt falukorv - men det var lite för lite så min man fick falafel, hemmagjord, rysligt fet och god.

Vad har jag mer gjort? Hm. Badat med mina barn. Torkat köksbordet tre gånger. Skrubbat golvet med en liten disksvamp precis under barnstolen två gånger. Där sitter alltid en liten kille och slänger ner mat så det är oftast en hinna av äckelpäckel där.

Ett tag var jag suckig och sur men på förmiddagen var det en guldstund när storegossen fick titta på barn-tv och jag satt vid det rena köksbordet och drack kaffe latte och läste Mats Jonssons senaste serieroman och det var tyst och fint.
När jag var som mest suckig och sur välte lillpojken ut ett vattenglas över köksgolvet. Storepojken stod i lekrummet intill och var bråkig så jag var lite sur på honom. När vattenincidenten ägde rum suckade jag ännu högre och tog en handduk och lade på vattenpölen. Sen ställde jag mig på den och liksom fotskurade lite halvhjärtat. Då fick jag värsta berömmet av en mysande kille som beundrande stod och log: "Det där ser VERKLIGEN stiligt ut mamma!" och då var det svårt att vara sur längre.

What else? Jag har suttit med ett par tuschpennor och ett block och ritat, fula grejer som vanligt, jag ritade en tv och sen en soffa. "Det är vår soffa, ser du?" sa jag. "Jamen mamma rita saker under också!"
"Vaddå saker under?"
"ja, som vi har, saker under"
ehehe jämt blir man påkommen. Vi HAR massor av skräp och leksaker och ihopkorvade strumpor som ligger under soffan. Jag vet.

Och så längtar jag efter att få se "walk the line" med Joaquin Phoenix. Jag läste att man ska uttala hans namn som Wa-keeen. Det låter så tjusigt. Jag säger det gång på gång i mitt huvud.
Apropå uttal och ord: jag läser ganska ofta ordet "krokodiltårar" i betydelsen att man är jätteledsen. Men det betyder ju att man fejkgråter! Jag känner att jag måste upplysa världen om det. (Sök på susning.nu så får ni en fin förklaring till uttrycket)

Idag blev jag kallad VBM av ett ex. Alltså VälBevarad Mamma. Hahahaha det är komik.

Något som är jobbigt är att vår snart-fyraåring vaknar nästan varje kväll och natt, flera gånger, och snyftar och är rädd och orolig. Ibland har han panik och pratar om varelser och stirrar på saker som vi inte ser. Ett tag trodde jag att han verkligen såg spöken men det är ganska tydligt nu att det är mardrömmar, igår tyckte han att bokstäverna på hans kudde (Godnatt står det) var hemska blå grejer, han slog på kudden och skrek "ta bort dom!" och pratade sen om dom hemska med konstiga ögon och farliga öron.

Igårkväll hade jag tänkt slå mig till ro i soffan framför Robinson men då ringde min vän och granne och tyckte att det var så fint ute så hon ville gå en promenad. Och det gjorde vi. Fram och tillbaka på lite olika småvägar, så länge gatubelysningen räckte. Den är inte så fett tilltagen och där det var mörkt var vi rädda för björnar (de har tydligen inte gått i ide än här, det är för varmt). Sen hem till fika och småprat i ett varmt kök.

Nu ska jag sova för sömnbristen är total.