söndag

I fredags ägnade jag mig åt vältning. Här skulle jag kunna dra alla steg i vårbruket men det orkar jag inte så jag säger bara att efter att man har sått så vältar man, dvs kör traktorn med ett påhängt redskap där bak som ska platta till det sådda, eh förstår någon?
I alla fall. När man vältar brukar man också lyfta bort sten från täkterna för att inte råka köra sönder slåtterkrossen (som man "klipper" av gräset med när det väl har vuxit ut) sen. Det blev värsta styrketräningspasset för mig, jag lyfte flera hundra kg sten och slängde i skopan. Och hoppade ur och i traktorn massor av gånger. Det var ändå roligt att jobba, särskilt när jag ringde hem och hörde hur våra sura ungar skrek i bakgrunden. Haha. Lyssnade på Pee Three. Såg en halv mås, ringde Le Husband men han kände inte till att han skulle ha råkat köra i hjäl en mås. Nåja.
Jag såg tofsvipor också. Och diverse måsar, de är alltid trogna följeslagare i vårbruket. Tofsviporna var lata och trötta och lite tjocka.

Igår kapade jag ved i ösregnet i någon timme, och lyfte görtunga stockar och det gjorde ONT i armarna, idag är jag helt slut både i handleder och armar. Att jag ska vara en så klen människa! Måste börja äta antiinflammatorisk medicin och smörja med Zon-salva och helst låta bli datorn.

Men jag har i alla fall fått motion. ..
-------------------------------------------------------------------------------------

Jag verkar ha en väldigt skum allergi; mot gröna bananer, det skrev jag väl om för ett tag sen? Det har jag aldrig märkt av eftersom jag i princip aldrig äter en banan som skiftar - aldrig så lite - i grönt. Men jag gjorde ju det en gång i brist på andra, brunare bananer. Och så fick jag en jävulsk klåda under hakan och så blev jag alldeles trött och konstig i huvudet i typ en halvtimme.
Nu åt jag nyss ganska mycket yoghurt, en ny "fiberrik lättsockrad bananyoghurt" och nu har jag den där skumma känslan igen. Och yoghurten var god men banansmaken var inte "lite gammal brun banan" utan snarare "grön banan" och kanske är jag alltså allergisk mot gröna bananas. Men KAN man vara det?
Sjukt. Jag är en klen typ, jag säger det gång på gång.

-------------------------------------------------------------------------------------
Igår pratade jag i telefon med min systers mamma (det där låter skumt... jag vet... men min syster ÄR min syster, inte någon styvsyster även om vi inte hade blodsband)... och det är alltid sorgligt/jobbigt men också fint och bra. Och efteråt får jag alltid en ödmjukhetskänsla; inför livet. Hon avslutade med att säga "ta hand om varandra. Krama varandra, allihop" och det är inte bara en tom fras och efteråt kramas vi hela familjen, lite hårdare än vanligt, lite mer intensivt. Det blir så påtagligt vad man kan förlora. Min systers mamma har förlorat ett barn, det måste vara det värsta som kan hända en människa.