Blalblabla

Fett hår, fet mage, men snygg ljusrosa huvtröja och en keps nertryckt över det feta håret. Lilla barnet sover, stora barnet är ute med farmor och farfar. Nyss kom han in här och ropade efter fika så jag gjorde två ostmackor och hällde upp vatten i flaska och hängde på honom en liten ryggsäck och skickade ut honom igen. Lilla pyret att vara så stor! Nu sitter han väl ute och fikar.
Själv sitter jag och surfar på La Redoute och försöker beställa kläder. En liten stund av lugn.
Angående förra texten så har jag inget jättebehov av att vara supersnofsig, det är inte det... Men jag skulle gilla om valmöjligheterna var lite bredare än antingen a) tröjan med fettfläckar på (trots tvätt) eller b) en smutsig tröja med tandkrämsfläckar och bananfläckar, eller 1) de svarta stretchbyxorna som har börjat nötas så att de små små resårtrådarna sticker fram så att man ser ut som en liten igelkott i röven eller 2) de grå byxorna med hål på?
Sådär himla osnofsig är min vardag.
Igår var jag och barnen och handlade och vi åt glass och jag fick givetvis glassfläckar på tröjan (tro inte att det är jag som sölar hela tiden, nej det är mina barn, och att mina byxor är slitna beror på att jag inte orkar köpa nya eftersom det är svårt pga att jag är TJOCK) och så mötte vi några vi kände. Jag hade min huvtröja från 2000 som jag älskade då men som jag nu mest ser oformlig ut i och den framhäver dessutom min efter-gravidmage på ett icke-strålande sätt. Paah jag kände mig som ett jävla neutrum, en fet blobba. Vi var på Mcd och jag slår vad om att alla som såg mig tyckte att jag såg ut som en sorglig white-t-morsa. Trött och jävlig var jag. Och in på McD kom tre bröllopsgäster, tre killar iklädda kostym och de var så SÖTA; en av dem hade värsta supertajta kostymbrallorna och långa spetsiga skinnskor. Och så sextitalsslips och halvlångt lockigt hår. Då ville jag sjunka ännu djupare ner på min stol, att se ut som en ras känns ännu tydligare när det dyker upp sötnosar i ens närhet. Då blir det så himla tydligt.

På måndag har jag klipptid. Oh joy.

igår när vi kom hem efter McDbesöket där jag hade sett min mage i profil i en spegel inne på toaletten (när jag bytte en bajsblöja på min son) fick jag ett ryck och började klippa gräset. Det är ju bra för magen. plus att gräset var jävligt långt. Eller högt. Vi har en handjagare och det känns proggigt och fint att gå runt med den...

Nu vaknar lillpilten så nu slutar jag.