Kraschlandar med näsan långt ner i jorden. Så känns det. En odefinierbar ångest, vet inte varför, känner mig bara obekväm. Ingenting är jättekul. Obekväm i själen, obekväm i kroppen. Jag har varit på stan idag, precis som både igår och i förrgår, jag har äntligen fått pengar och nu rasslar de fort fort. Kan inte komma ifrån känslan av att vara en slobby mom, där jag går i mina sunkiga kläder och mitt FULA FULA hår uppsatt sådär fult och bubbligt och det är en fläck på mina byxor och en fläckjävel till på min tröja, och i den gamla sunkiga vagnen från 1999 sitter min son och äter banan alldeles glatt och är alldeles banankladdig på tröjan (det kan man kanske inte tro men banan ger de värsta fula bruna fläckarna)... Och fy fan säger jag bara. Fy fan för känslan. och så ser jag snygga mammor överallt, med superfräscha vagnar och barn som är rena och fina. Och jag känner mig bara hyperfet med gravidliknande mage. I ögat har jag något konstigt, det kryper och bultar ytligt i ögat och känns jätteobehagligt och jag blir drama queen och vill slå på stora trumman och skrika ÖGONCANCER eller NÄTHINNELOSSNING eller nåt sånt läskigt och när jag kommer hem från stan till min lovely husband kan jag bara säga att jag känner mig angstig, utan att veta varför. Vi dricker lite kaffe och delar på lite mörk choklad och några kramar senare känns det bättre, tryggare åtminstone, men ändå inte bra. Jag är på krypa-ner-under-täcket-humör och känner mig som en äkta jävla misfit. Fet som fan och det vänder ju aldrig för jag är för svag för godis mat ost macadamianötter och walkingskorna jag köpte häromdagen passar verkligen inte så jag måste lämna tillbaka dem. Blä, jag hatar mina störda fötter. Långa och smala och konstiga hälar.
Apropå slobby-mom-stuket så har vi i alla fall köpt en ny (fast begagnad) vagn som vi snart ska åka och hämta. Då får i alla fall pojken åka anständigt även om hans mamma fortfarande ser ut som en slusk.
Jag har äntligen mejlat mitt artikelförslag till redaktörn, är livrädd att han ska dissa det totalt.
Nu... kanske en het dusch.
Fast först ska jag skriva lite om igår. Igår när jag hämtade lillRogga på dagis så kände jag lite panik inför att åka hem, försöka hålla en trött treåring vaken, laga mat och underhålla ettåringen, allt på en gång. Istället drog vi söderut och gick på Barnens Hus tillsammans och lillRogga fick välja en leksak och då valde han tre små plastdjur, en ko, en tjur och en kalv. Sen gick vi på kondis, efter att ha fickparkerat och sprungit över ett torg i värsta ösregnet (inte så lätt med väska, en elvakilosbebis på ena höften och en treårings hand i min egen hand), vi blev serverade av en dam som ser ut som en råtta (ja det är sant) och det gick så himla bra. Det är ett charmigt femtiotalsfik med röda skinnsoffor och vi fikade och lillRogga sa apropå regnet "vilken tur att vi klarade oss mamma!" och fyrade av ett smältande leende mot mig och det gick skitbra alltihop. Härligt härligt.
Och dina barn är ju det finaste som finns. Och du med. Hjärtakram.
2005-05-20 14:38:04
Morris
Vad mysigt med kondisfika med barnen. Jag vill också ha en sån där lillRogga! Jag tror du är bästa och snyggaste morsan ever även om du känner dig lite skruttig utseendemässig just nu!
2005-05-20 16:19:05
nina
Jag tänkte genast på Lynette i Desperate Housewives... hon är en sån där som man imponeras av men som själv tror att hon är den värsta mamman ever. Du är en söt och fin mamma och du har världens snyggaste och sötaste barn.
Ett sånt där litet tips som brukar funka för mig under de värsta dagarna är att kombinera ihop kläder man aldrig kombinerat förut. Testa nya saker, ha andra skor, sätta på sig en fin brosch, ett halsband, örhängen, använda ögonskugga. Ngt litet som man redan har hemma men inte utnyttjar i vanliga fall så mkt. Så kan man känna sig lite lyxig. Och 50-tals fik, I love!
2005-05-20 16:40:34
vajlet
men du är ju en späckmamma låter det som, det är ju det finaste som finns ju!! iaf enligt min doter som är sex och ett halvt.. fast dåliga hårdagar är inte kul, I admit. det hjälper med kondisbesök, men det får inte bli för många såna på raken, då är man inte späckmamma till slut, utan SPÄCKmamma.. :)
2005-05-20 23:14:23
Vicky
Är det inte lite konstigt med mammor som lägger så mycket av sin energi och tid på att vara snoffsiga? De flesta mammor jag känner försöker få livet att rulla på och lägger sin tid på att vara mamma och att få sig själva att få plats i det nya livet, där ju det mesta handlar om barnen. Kan man inte få vara bara människa då, inte snygg och snoffsig. Det finns andra tider i livet för det. Sen att alla småbarnsmammor verkligen skulle behöva få mer egen tid, det skriver jag under på. Bara inte krav på sig att vara så jäkla flashiga! Du låter som en riktig människa och mamma!!!