KÖÖÖBEKAGOR

Nu. Jag sitter här iklädd mina gröna sladdriga mjukisbrallor och en liten och trång blå huvtröja som jag köpte i ett kombinerat rea- och märkesrus, jag såg att det var Tiger och tyckte att det var trendigt så jag köpte trots att den enda storleken som fanns var S. Den är förvisso snygg om än lite kort.

Mörkret sänker sig utanför och samtidigt så går mitt humör upp, det är ju paradoxalt för det är väl mörkret som gör att jag känner mig låg så här års, men det är ändå att föredra framför det gråtrista slaskvädret de timmar det är ljust ute. Elljusstaken lyser i fönstret och det är så fint, trots att själva staken i sig är ganska ful. Och så otroligt säsongsbunden, tänk vad tacky det vore att ha adventsstakar i fönstret på sommaren, den skulle få samsas med starkt solljus och surrande flugor. Brrr.

Tidigare idag började jag göra äkta mintkyssar, de ligger och torkar nu, det ska bli spännande att se hur de blir. Jag tänkte skicka ner några i en burk till min mor eftersom vi inte ses i jul. Nu får hon en bit av min godiskokartalang istället för att träffa mig personligen. Fast hon är ju en sån där präktig person som ganska ofta säger "jag äter ju nästan aldrig godis, jag blir aldrig sugen" och andra såna där lite självbelåtna helyllegrejer. Men visst, det kan nog vara så. Men varför har de då hela förrådet fullt med godis? (Jag vet svaret, för att bjuda godisgrisar som jag själv på, när vi kommer och hälsar på)

För en stund sen försökte jag göra två riktigt lyxiga kaffedrinkar åt mig och min man, med smält mörk choklad i och lite pepparmintssmak, men det blev F-I-A-S-K-O eftersom kaffet blev klent (alldeles ljusbrunt) och jag överdoserade pepparmintsoljan (the real stuff) så att jag blev alldeles tårögd när jag skulle lukta/smaka på kaffet. Så det var bara att hälla ut alltihop i slasken (med den fina chokladen som redan hade smält), och börja om igen, fast med te den här gången. Och se, nu lyckades jag riktigt bra, och jag tog fram den lilla hjärtmallen som jag köpte till Flake, och pudrade över kanel, så att det blev ett hjärta ovanpå mjölkskummet i varje glas. Sen satt vi ner och fikade och åt små små bullar och doppade i vårt teskum. Sen gick Flake ut och jobbade och jag tog mitt kardemumma- och kanelsmakande te och gick upp och satte mig framför datorn.

Har två msn-konversationer igång samtidigt, en med en ganska ny kompis som bor en mil från mig. Den andra är en tjej som jag aldrig har träffat i verkliga livet, men jag har känt henne på nätet i snart tre år. Det är häftigt. Vi är ganska lika, inbillar jag mig, och jag VET att vi rent utseendemässigt är lite lika, ungefär lika långa, lika tjocka/smala, samma kroppsform, blonda, ljushylta. Vi är båda småbarnsmammor fast hon har fler barn och är tio år äldre än jag. Ibland skojar vi om att vi skulle kunna vara systrar. Tänk vad konstigt egentligen. Eller inte. Nu ska jag inte börja dra någon rapa om hur märkligt det är att man sitter och har pseudorelationer via nätet, med människor man aldrig träffar. Det är ju faktiskt ganska bekvämt, lite kliniskt sådär. Hahaha. Fast någon gång ska vi väl försöka träffas.

En tjej på mailinglistan har fått hudcancer. En ung tjej, med två små barn. Det är så otäckt att jag nästan gråter, jag sitter åtminstone och ryser när jag försöker skriva några ord till henne. Vad säger man? Det är så svårt. Jag knåpar ihop några tafatta rader men tänker desto mer.

Det var längesen jag bakade något. Jag som älskar att baka! Det dog väl ut lite när lillRoggas äggallergi konstaterades, det ÄR tråkigare att baka utan ägg. Det går men är som sagt inte lika kul.Men nu är det ju snart jul as we all know, och jag ska snart sätta igång och göra mer julgodis åtminstone.
De enda gångerna jag bakar är när vi får besök, men inte ens då heller alltid, det är nästan pinsamt ofta på sistone som vi har stoltserat med köpebröd. Jag menar inte att det är något skamligt i det eller att det ligger någon slags hemmafru-grej att man måste ha hembakat, men jag är ju bra på att baka och gillar det, så varför inte?
Tänk om hela hypodea kunde komma på fika. Det vore ganska roligt tror jag, alla skulle sitta ihopträngda i mitt kök och vara lite nervösa, och själv skulle jag springa omkring som en skållad råtta och försöka göra kaffe och te och glömma mjölken och oj oj oj och det bästa kanske vore att spetsa kaffet med något starkare, då kanske det skulle bli mer avslappnat och mina kinder lite mindre röda.