A shitty day for Superwoman

Idag har det varit en riktig riktigt shitty dag. Först till lekparken för en lekstund med en kompis och hennes son som är jämnårig med min. Gick ok tills lillRogga gungade, jag trodde att han blev trött och somnade men han blev visst åksjuk och spydde, hoppsan. Rätt ner på fina nya jackan och jag lyfte upp honom och torkade av honom med hans egen halsduk, fräscht. Sen var han seg som sirap och jag fick bära honom till bilen och säga ett hastigt adjö till kompisen. Sen åkte vi till mataffären och det är en GREAT idé att åka och handla mat ensam med båda barnen. Inte. Men det gick okej förutom ett smärre intermezzo vid skoavdelningen där min son ville leka med mäta-fot-utrustningen och blev galen när jag ville gå därifrån.

Men, det gick okej det också. In i bilen med ungar och mat, vidare till McDonald's där vi åt en lugn lunch, en hantverkartyp med mustasch tittade lite på mig, han liknade Gar i Mask om någon kommer ihåg (inte Jim Carrey-filmen utan den med Cher och Eric Stoltz, Gar var HD-killen med grått hår och slokmustascher, jag tror förresten att han är med i Big Lebowski också, som berättarrösten ni vet, han har världens coolaste ögon). Jag vet inte om det var en liten flirt eller om han tyckte att jag såg blek och glåmig och ful ut. Eller att jag var en dålig mamma. Förmodligen var det för att han tyckte att jag var strålande snygg (jag menar, jag hade faktiskt min gröna sjal på mig).

Sen fick jag ett infall och ringde till en annan kompis och så bestämde vi att vi skulle åka förbi och hälsa på. Det gick bra, vi fikade osv och våra barn har tidigare varit så lugna, min tvåochetthalvtåring är numera INTE lugn och jag nästan skäms fast jag inte borde. Han knuffade tjejen en gång så hon blev ledsen, när jag helt lugnt skulle prata med honom om det blev han helt galen och vrålade med värsta basrösten åt mig. Sen när vi skulle gå blev han likadan igen, vrålade evighetsvrål och sparkade, nöp och slog mig så jag bara ville grina när vi åkte därifrån. Och det gjorde jag nästan, men bara nästan. Jag undrade vad min kompis tänkte, hon tycker ju att hennes egen dotter är trotsig men i jämförelse med lillRogga är hon värsta ängeln.
Jag blev alldeles svettig och äcklig. Mantrat "du är en dålig mamma" ringer i mina öron och jag vet fan inte hur jag ska bete mig.

När vi kom hem sov båda barnen fint i bilen och jag gick och hämtade posten där jag hade fått ett kukbrev från skolan jag har sökt, "hemkommunen är ej beredd att betala utbildningskostnaderna". RÖV. Då brister det och jag blir alldeles het och röd i ansiktet och bara grinar, noterar på vägen in att det ligger purjolök med tvåmetersblast på bron, det är min snälla svärmor som har lagt dem där, det var fint. Grinagrinagrina och ringa till min man och gråta i luren. Exakt samma brev fick han när han sökte samma utbildning för tio år sen men han överklagade och hamnade i tidningen och det blev väl ett prejudicerande fall, om jag inte minns fel? Han fick rätt i alla fall och då blev kommunen tvungen att betala.
Fast jag har ju sökt distansutbildningen, vad är det då som kostar? Bläblä. Min man som är alert och modig och tjenis med skolan säger genast att han ska ringa och fråga vad som står på.
Han får väl säga att hans mesiga fru sitter hemma med svettfläckar under armarna och fetångest i huvudet och grinar, så hon kan inte ringa själv, tacksåmycket.

Satan vad svårt det är att vara mamma. Nu kom min son upp och pratade med mig och sen skulle han ta till sitt trick och vråla åt mig men då vrålade jag tillbaka och då blev han alldeles förkrossad (såklart, när ens dårmorsa skriker åt en) och började gråta och jag tog upp honom i knät och sa förlåt och förklarade att så ledsen blir jag också när han skriker åt mig.

Sen hade han fått paket från Elsa (tack gumman!) som han blev glad över och hans lilla altare VIDEON är nu igång med Teletubbies så nu håller han sig lugn.

Ibland är det här livet ett himmelrike, men idag är det ett helvete.
Jag har aldrig umgåtts med barn innan jag fick egna så jag vet inte vad som är normalt och inte normalt. Usch, jag kräks.