Jomen, hörni, det är bra. Jag sitter på tåget hem efter att ha tillbringat helgen i en famn igen. Och det är bra. Bara bra. Förra helgen fick jag brottas lite med en panik som var helt borta denna gång. Kanske lite för att jag var på bortaplan, av någon anledning trivs jag bättre med att vara hos någon än att ha någon hos mig (dessutom var det ett finare hem än mitt), men inte bara hoppas jag. Ett tag kom jag på mig med att vara sådär löjligt kär. Vi har kollat tretusen avsnitt Firefly (eller nä, men kanske 6), ätit nachos, jag har haft en kärvänlig cornish rex i famnen vid upprepade tillfällen och som kronan på verket har vi varit på IKEA. Att ta sig levande och intakta från IKEA på första advent, efter löning, känns som ett helt vettigt test. Och klarar man det är kanske ett första steg att officiellt kalla sig ett par. Så vi säger så. Osingel är det nya svarta i tori-land.