Jag är tvärusel på att vara cool. Jag vet ju det, och jag har accepterat att det är så, men jag blir ändå avundsjuk på alla som kan träffa någon och vara just sådär COOL, och ta det lugnt. Det funkar inte så i tori-världen. Jag kan inte ta det lugnt. Antingen vill jag ICKE och då tvärdissar jag direkt. Det är oftast så det går till. Eller så, mycket sällan, ser jag någon som verkar intressant. Och ännu mer sällan så visar den intressante intresse tillbaka. Och då är det kört, mina vänner. Tori tappar all coolhet och går från noll till hundra direkt. Det är så jag funkar. Fallet blir högt men jag verkar inte kunna göra något åt hur jag fungerar så det får vara så. Jag överlever ju, ändå.
Och nu tycks det ju som att jag har träffat någon som är lika ocool som jag. Det är nästan tur att det är femton mil emellan oss så vi blir tvingade att ta det lite lugnt. Och det kan bli ett förskräckligt antiklimax till helgen, när vi ses. Så vi försöker lägga band på oss. Men det går inte så bra.
Jag är väldigt, väldigt förtjust just nu. Och helt löjligt kollrig.