Åh, jag är hos mina föräldrar och sitter så illa vid datorn, men jag ska skriva en kortis iaf innan kroppen protesterar.
För tio år sedan, idag, var jag på samma plats som jag är nu. På radion spelade de sorgmusik hela dagen, för dagen innan hade det brunnit i Göteborg. Jag hade tagit ett tveksamt beslut att ta en sabbatstermin och bodde hemma, gjorde ingenting och försökte komma på vad jag skulle göra med mitt liv. Det gick sådär, jag kollade mest på sit coms på teve (Mad about you!). Hade kort kort hår och en kompis kom med blommor, minns jag.
Nu är det tio år senare, och på dessa tio åren har jag hunnit med två magisterexamina, ett år på folkhögskola, flyttat sjuttitolv gånger, blivit internetberoende, och sett en hel hord med vänner komma och gå.
Av de som var mina nära vänner för tio år sedan är det egentligen bara en som jag har hyfsat regelbunden kontakt med (Facebook oräknat). Å andra sidan ska jag inte klaga för mycket, för bara året efter lärde jag känna två av mina allra bästa.
Och nu har det gått tio år, alltså, och jag är på samma ställe men bor i en annan stad och har ett jobb jag gillar och det är fanimej inte så illa. (Kärleksläget oräknat för det är lika illa som det var då och som det har varit större delen av de här åren.)Mina farföräldrar har gått bort, men annars är alla i livet fortfarande. Bara en sån sak. Och jag har fått två brorsbarn och två katter.
Så nu ska jag postat det här och gå och ta en kopp kaffe. Jag ska klappa mina katter och sen ska jag baka en kaka. I eftermiddag ska jag visst vara barnvakt, och idag fyller jag trettio år.