Om jag vore den där sociala delen av mig själv hade jag åkt in till stan strax, tittat på min kör som har en kvarts framträdande på någon form av kulturnatt och sen hängt med ut på krogrunda.
Men det vet ni ju, att jag inte är den sociala delen.
Vet ni anledningen till att jag är hemma? Den är dödsfånig. Jo, jag har så smutsigt hår att jag inte vill visa mig, men orkar inte duscha. Den ni!
Det smutsiga håret ja. Jag har tvättat håret varannan dag sen jag var tolv år. Med undantag (kanske mer åt varje dag än var tredje), javisst, men ändå med beundransvärd regelbundenhet (eller OCD om ni vill det). Och nu, plötsligt, är håret sjukt fett och smutsigt och äckligt efter 1-1,5 dag. Jag har inte haft fett hår sen jag kom ur puberteten. Kliar gör det också, och jag får utslag och dumheter i hårbotten. Först trodde jag det berodde på att jag bytt schampo, men sist jag tvättade håret tog jag ett annat schampo och det är precis samma. Så nu skyller jag på vattnet i den här stan.
Men jag hojade förbi favvofrisörskan och förklarade min belägenhet och kom därifrån med för 375 kronor schampo och balsam och nu JÄVLAR.
Men tills jag orkat tvätta håret hänger jag här hemma med en löne-BiB och lite äntligen-ordentligt-bredband-serier och Hello Saferides nya och andra trevliga saker.
Then he said something else, I didn't understand.
Because he came from the south of Sweden, he spoke just like a Dane.
Varmt välkommen tillbaka, Annika Norlin. :)