Fruktansvärt premenstruell (bortsett från ömmande bröst som lyser mystiskt med sin frånvaro), och stackars katterna får ta smällen. Ja, och min sega kollega då som jag inte orkar ha riktigt lika mycket tålamod med som vanligt. Fast henne skriker jag åtminstone inte åt, som jag gör med gnällkatten. Som naturligtvis blir ännu gnälligare just den här perioden, hej onda cirkeln. Lillkatten är precis som vanligt, och envisas med att sova på mina ben om nätterna, eller ligga på täcket och ta upp plats. I vanliga fall tycker jag det är mysigt, nu blir jag bara irriterad. Det är fan inte lätt att göra mig nöjd nu.
Jag försöker komma ihåg att knarka sol, och så härda ut. Härda ut.