Åh, men FÖRSTÅR ni förvirringen i min hjärna, den där helt OVERKLIGA känslan, när jag har läst en sexhundratrettiosidorsbok idag och nu helt fåfängt försöker att få tillbaka mig själv till verkligheten så att jag kan somna ikväll och vakna imorgon som en normal människa. Fast jag EGENTLIGEN bara vill börja på nästa bok igen. Den står i bokhyllan och HÅNAR mig.
Bah. Jag önskar nästan jag var 11 igen. På den tiden var sånt här bara roligt. Varför kan det inte vara så igen?