gårdagens text skulle egentligen handla om detta (mest för egen info): att jag faktiskt ibland känner mig så JÄVLA duglig och kompetent. att jag är/har blivit någon som folk lyssnar på. någon som pekar med hela handen och styra upp både det ena och det andra och det blir så jävla bra.
och saker som jag förr kunde vara nervös och stressad inför bekommer mig knappt längre. jag bara kör på. ber inte om lov, tar bara plats. kör mitt race och andra får flytta på sig för här kommer jag och då blir det bra.
det kan vara skönt att ha en sån känsla också ibland.