ups & downs

.jag 2020-02-18 15:25 (inga kommentarer)
idag jobbar jag hemma. för det mesta brukar jag få väldigt mycket gjort då eftersom jag inte blir störd eller låter mig störas på samma sätt som när jag är på jobbet. men idag känns det inte som att jag har fått mycket gjort. jag har granskat två dokument och skrivit kommenterar till saker jag inte tycker stämmer, och sen har jag svarat på mail och meddelanden. men annars vete sjutton? nu ska jag snart vara med på ett skypemöte, men det är i ett sammanhang där jag inte känner mig jätteinkluderad och jag vet egentligen inte vad jag ska bidra med eftersom allt operativt sköts utanför min sfär. känns ju inte extremt meningsfullt, men men. det ger sig kanske med tiden.

och på tal om att känna sig exkluderad: i helgen var jag på årsmöte på min hundklubb. och då brukar det ju alltid delas ut någon form av utmärkelser och jag visste att min kompis skulle få ett pris som "årets eldsjäl" eller något sånt och det är hen väl unt för hen är verkligen en sån som engagerar sig. det är väl jag med, men kanske inte i samma omfattning.

vad jag inte visste var att de även skulle dela ut förtjänsttecken till såna som har engagerat sig i klubben en längre tid. tydligen var detta inget som styrelsen förr har lagt vikt vid, men nu hade det uppmärksammats och därför skulle man nu dela ut till en himla massa människor som man tyckte hade förtjänat det sedan länge. för att få ett sånt här förtjänsttecken ska man ha varit instruktör eller funktionär eller suttit med i styrelsen eller "på annat sätt verkat för att verksamheten gagnats" under minst fem år för att få bronstecken, sedan ytterligare fem år för silver och så vidare. och en hel radda människor blev uppräknade och fick någon medalj, dock inte jag. jag upprepar: dock inte jag. nu låter jag missunnsam och avundsjuk, och det är jag väl kanske också. eller jag hade kanske inte brytt mig så mycket om det ifall det inte hade varit för att det fanns folk som jag VET har engagerat sig avsevärt mindre än jag som fick denna utmärkelse. hur man nu mäter sånt, jag vet ju bara hur många timmar i snitt jag lägger ner per vecka, oavlönat och på min fritid.

fast först tänkte jag att jag ju redan har fått ett förtjänsttecken i brons och det var väl inte fem år sedan eller var det det? kollade och nja, njä, det var i och för sig 2015 jag fick det, men kanske att det räknas till och med föregående år, alltså 2019, eftersom årsmöte behandlar året som varit? fast sen kom jag på att nä men vänta nu, det var ju hundförarmärket i brons som jag fick, det får man för tävlingsmeriter och inte för "förtjänst".
och sen tänkte jag att jag har väl kanske inte hållit på i fem år då, jag vet faktiskt inte så noga. men så kollade jag och jag började hålla kurser redan 2014 och aktiv som tävlingsfunktionär har jag väl varit sedan 2011 eller nåt sånt. såatteh, jag tycker nog att jag borde ha varit med bland de som fick den där bronsmedaljen? inte för att jag vill slå mig för bröstet (eller så är det det jag vill) men jag är faktiskt en av dom som har hållit flest kurser åtminstone de senaste åren och därmed också bidragit till att dra in en massa pengar till klubben. sedan ska det tilläggas och understrykas att jag verkligen inte gör det för att få medalj, men jag tycker det känns lite b att INTE få när man till exempel ger det till en person som nästan alla hatar (utom möjligen valberedningen då) för att hen bara sitter kvar i styrelsen år efter år men som aldrig lyfter ett finger och aldrig är med och hjälper till med någonting överhuvudtaget. eller en annan person som i och för sig höll ett par kurser för några år sedan, men som verkligen inte har gjort mycket väsen av sig sedan dess?

men jag vet ju inte vad som räknas och hur de resonerar. och jag får så jättemycket uppskattning från mina kursdeltagare och vår utbildningsansvarig och jag tänker att jag borde ju verkligen skita i att styrelsen inte tycker att jag är värd en medalj. fast uppenbarligen så gör jag ju inte det? men det här kan man inte säga till någon för då framstår man ju som bitter, missunnsam, avundsjuk och småaktig och det vill jag inte framstå som även om jag tydligen är det. antingen så TYCKER de ju inte att jag är värd det och då kan jag ju ändå inte göra något åt det. eller så har de kanske glömt mig, och då...tja, då får jag väl tugga i mig den här känslan av att vara exkluderad, inte värd något och så vidare.

jaja, det är väl bara att släppa och gå vidare i livet. imorgon ska jag träffa min bästa J och vi ska dricka vin och prata. det ser jag fram mot, mycket. i övrigt längtar jag efter vår, sol, ljus, värme, men det är ju i alla fall på gång, ingen oöverskådlig tid kvar.


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.