Idag levererade mina svärföräldrar våra barn som spenderat helgen hos dem. Och medan jag försökte hjälpa svärmor med något på datorn satt min man och hans far och samtalade.
Min man började då berätta om min pappa och att han får sprutor i ögat.

- Nej, svarar jag, det är inte min pappa. Min pappa har blivit opererad för grå starr och fått sin ögonlins utbytt. Det är min syster som får sprutor i båda ögonen för skador i närheten av gula fläcken.

Jag berättar också att hon först fick laserbehandling, men att detta inte hjälpte och att problemet har blivit värre. Så nu har man börjat behandla med sprutor.

Vi pratar lite om min syster, men inte så mycket mer detaljer om hennes ögonproblem. Det är ett sånt där samtal, alla säger något men inget har egentligen någon vidare betydelse för ämne i stort.
Plötsligt säger min svärmor
- Jamen vad skönt att det har gått bra då.

Jag vill bara skrika henne rätt i ansiktet
VAD FAN PRATAR DU OM MÄNNISKA!!!????
VAD ÄR DET SOM HAR GÅTT BRA? VI VET JU INTE DET. VI VET ATT DET MAN FÖRSÖKTE MED FÖRST INTE HAR GÅTT BRA OCH VI VET INGENTING ÄN HUR DENNA BEHANDLING HAR FUNGERAT. SÅ VAD FAN PRATAR DU OM MÄNNISKA????

-------------------

Jag är verkligen ingen speciellt empatisk människa. Och jag har varken förväntan eller krav på någon i min omgivning att uppvisa empati. Men det är inte samma sak som att man måste vara direkt osympatisk. Det finns något däremellan också.
Jag kallar det, grovt förenklat, som ointresserad. I den kategorin infinner sig de allra flesta människor. Jag tycker det är helt rimligt att det är så. Då jag själv inte är så kunnig i vad är och inte är empati, så är detta min definition i ämnet:

Empati/empatisk/intresserad
Man är på riktig intresserad av en annan människa och vill både veta mer och hur människan känner. Frågor som skulle kunnat ha ställts här skulle vara
- Jaha, och tror de att de här sprutorna kommer att hjälpa?
- Är det farligt?
- Hur ofta/länge behöver hon ta dem?
- Hur mår hon av allt det här? Det måste vara väldigt jobbigt för henne.
osv...

Ointresserad/osäker/inte riktigt insatt
Här samlas de flesta människor. Man har inte riktigt tid, eller ork, eller står tillräckligt nära. Man vill inget ont, men man vill heller inte tränga sig på eller lägga ner någon större möda. Man säger något som låter lite medkännande, men man frågar egentligen inget mer. Frågor/påståenden som hör hemma i denna kategorin skulle vara:
- Då får vi hoppas att det här hjälper.
- De verkar ju i alla fall ha hittat vad det är, då får man ju hoppas att med rätt behandling så kommer det här gå bra.
osv.

Min svärmors kommentar landar rakt in i den direkt osympatiska kategorin (enligt min definition)
- Vad skönt att det gått bra då.
Undermeningen i detta skulle kunna skrivas ut "Jag bryr mig inte för jag har redan avskrivit detta som ett icke-problem"

Jag blir så sjukt provocerad!!! Om du inte är intresserad, så var då inte intresserad. Det är helt okej. Men förminska inte en sjuk människas mående och oro på det där sättet. Det är så jävla fult och nedrigt.
Och det hörs tydligt i mitt ganska otrevliga svar tillbaka.

Jag önskar att jag kunde säga ifrån när någon kliver över mina gränser på ett lugn och tydligt sätt. Något i stil med
- Ursäkta, nu tycker jag verkligen inte att du säger speciellt bra och trevliga saker. Det du just sa är jag inte okej med.

Men när jag reagerar blixtsnabbt så har jag inte det alternativet tillgängligt. Då står bara två vägar framför mig
- Starta ett fullskaligt bråk genom att häva ur mig något högst otrevligt som sätter personen i försvar.

eller

- Säga något fränt/bitskt/kallt/hårt som inte säger riktigt vad jag tycker men som gör hela situationen otrevlig.

Jag vill varken bråka med min svärmor eller svara henne otrevligt. Jag vill däremot säga ifrån för jag tycket sättet hon beter sig är både henne och mig ovärdigt.