här ligger jag på ett hotellrum på andra sidan sundet - det blir lite löjligt att skriva "utomlands" när man strängt taget har närmare till grannlandet än till stora delar av resten av sverige. men ändå. dricker vin ur en liten flaska som jag köpte i ett snabbköp (utomlands ju!) och äter chips som verkligen inte är i linje med min kosthållning. men jag tänker att vad fan, den här veckan får det väl vara lite dekadent då. tyvärr var förra veckan också rätt dekadent på grund av att jag var så jävla stressad inför denna konferens, och min kosthållning går på det stora hela ut på att inte använda mat som tröst eller belöning. funkar bra när jag är i balans, uppenbarligen mindre bra när jag inte är det. men jaja. jag är väl ändå oftast i balans nuförtiden, får jag väl försöka tänka. vill ju inte bli som min mamma som, om hon har tagit en kaka till kaffet, tänker att NU ÄR DET ÄNDÅ KÖRT, och fortsätter att svulla som om det inte fanns någon morgondag i sikte på mycket lång tid.
har överlevt en kväll och en dag. det har varit givande och intressant, men tröttande. om någon timme ska vi träffas och äta middag. sedan återstår två dagar varav jag fasar mest för imorgon eftersom vi då ska ut på någon hemlig aktivitet på kvällen. HATAR sånt i allmänhet, och i synnerhet när jag är obekväm i själva situationen, vilket jag är nu. vår grupp, vi som är nu, är ändå okej, det är inte så strikt och alla är snälla och artiga mot varandra. men imorgon ansluter de verkliga höjdarna och då kan vad som helst hända känns det som.
dessutom ska jag ju få ett övergripande ansvar i koncernen, vilket per definition också gör mig till en av höjdarna om man ska vara strikt. nu är mitt blivande ansvarsområde inte så statusbetonat, finns det en hierarki bland höjdarna så hamnar jag alla gånger i bottenskrapet jämfört med dom som jobbar med de hårda parametrarna med de stora prislapparna, men ändå. för mig är det ett jättekliv uppåt i karriären. plus: det är grejer jag brinner för och vill jobba med, så det är ju win-win - men samtidigt: HELVETE VAD DETTA ÄR LÄSKIGT. för sen finns det liksom ingen att gömma sig bakom längre. sen är det jag som står där om det skiter sig. och så tänker jag att allt känns som en bluff, att jag fortfarande är den där personen som inte hade något slutbetyg och som aldrig har gått på gymnasiet och som var ensamstående morsa och sprang mellan ett okvalificerat arbete och diffusa deltidsstudier på komvux för att någon gång i livet kunna göra något annat än att jobba på löpande band. ja, men i det perspektivet har det ju gått rätt bra för mig, det får man väl ändå säga. men om man liksom ryggradsmässigt identifierar sig med en som är lite loser och underdog så det faktiskt SKITLÄSKIGT att vara så högt upp i en organisation som jag kommer att vara. och när det dessutom innebär att man måste resa och vara social så känns det nästan övermäktigt. min chef är och har varit snäll och förstående, men till och med jag fattar ju att jag kan ju inte ha ett koncernövergripande ansvarsområde och sedan aldrig röra mig utanför det egna bolaget.
jaja. det får väl ordna sig. nu ska jag först och främst bara överleva den här veckan. det sociala är värst, måste försöka hitta samtalsämnen - IN ENGLISH PLEASE - som man kan slänga in lite då och då när det blir tyst och man känner oket av det sociala ansvaret digna. det är ju svårt redan på svenska tycker jag, och man vill ju liksom ro en diskussion man startat i land inte stupa på att man inte hittar de rätta glosorna och därmed framstå som en idiot. GAH. det här är så jobbigt.