i fredags sa vår vd att jag har för många övertidstimmar i år, vilket verkligen inte kommer som någon överraskning eftersom säsongen har varit som den har varit. problemet är att eftersom jag blev tvungen att prioritera andra grejer i ungefär fyra månader så ska jag nu liksom jobba in dom fyra månadernas arbete på några få veckor. fram till vi har vår stora jävelrevision i början av december är jag överhopad med arbete, det arbete som skulle ha gjorts under de där fyra månaderna. plus att jag har en ny kollega som jag ska introducera. plus att jag har en massa andra projekt som jag är ytterst involverad i. alla är inte lika akuta, men ändå. de ska göras. och nu får jag inte jobba över en enda timme till i år.
och det ställer ju till det lite. alltså, det är ju inte så att jag gillar att ha det som jag har det, men nu har jag varit lite beredd på att köra hela vägen in i kaklet eftersom jag vet att det kommer att komma en förändring sen. men nu går ju inte det. och på ett sätt är det väl bra. fast det är ju inte som att vd säger ifrån för att han är så himla rädd att jag ska jobba ihjäl mig; tvärtom tycker han att jag ska ha en tjänst med oreglerad arbetstid (fast det tänker jag inte gå med på frivilligt förrän möjligen när allting rörande mina gamla arbetsuppgifter rullar på av sig själv utan att jag är involverad, och det gör de sannerligen inte än) och han är nog mest rädd för att det ska komma till arbetsmiljöverkets kännedom så att det blir någon form av sanktioner.
men ja. nu är det som det är, jag kan inte göra något åt det mer än att göra vad jag kan på mina 40 timmar. sen ska jag förhandla kring vad som ska hända med de timmar som jag haft hittills under oktober men som jag inte kommer att kunna registrera. jag tänker att jag kanske kan ha dom att förkorta arbetsdagen med efter jävelrevisionen, typ jobba sextimmarsdag fram till julledigheten. det vore ju inte helt fel. vi får väl se hur det hela slutar.
och så har vi det där med komfortzonen. den ska jag tydligen ur vare sig jag vill eller ej. igår var några av mr S' vänner på besök, jag känner inte dom och det är ju alltid en anspänning för mig som inte är social, men det gick väl bra. nästa vecka ska jag och en kollega besöka ett systerbolag i grannlandet i ett par dagar och idag damp det ner en kallelse till ett jobbmöte som varar i FYRA DAGAR och inkluderar både flygresor och utomlandsvistelse. muhäääää. VILL INTE, känner jag. fast samtidigt är det ju lite kul när man sitter i möte med viktiga personer i ledande befattningar och de faktiskt lyssnar på vad man säger och man får cred. det är jag ju sannerligen inte van vid. så kan jag bara skruva upp mina sociala skills några hundra procent så blir det kanske bra i slutändan.
ja, men annars rullar det på. i hög hastighet, men det får väl vara så ett tag nu.