funderar hit och dit över det där så kallade erbjudandet jag fick för ett tag sedan, att bli chef. på ett sätt tror jag inte det blir någon enorm skillnad. min nya tjänst, som jag tillträdde för cirka två år sedan, är ju en slags chefstjänst i sig och jag sitter ju med i ledningsgruppen och sådär. och även om jag inte har något budgetansvar så har jag ju ändå ansvarat för inköp och ta fram underlag för investeringar och såna grejer sen hedenhös dagar så det kan väl inte vara rocket science direkt, känner jag. det är väl personalansvaret som är den stora förändringen då. och där skulle jag då vara chef för min fd assistent. han var jättetrevlig och lärde sig snabbt och allting verkade frid och fröjd. men sen kom han en dag och ville informera om att han tyckte att vi hade så hård jargong och den ville han absolut inte vara en del av. nu ska man väl nämna att det som han upplevde som "hård jargong" var typ att det var en som hade sagt "hallå din fuling" till någon och att någon annan hade suckat och låtsats att det var jättejobbigt att en tredje kom in i rummet, så för det första var han ju inte ens inblandad i den "hårda jargongen" och för det andra så tycker jag väl inte direkt ens att det kvalar in i kategorin "hård jargong", men han är ung och det är hans första jobb och tycker han det så får man ju respektera det, det är väl inte min tolkning som har företräde här. men ja, jag kan ju tycka att det är löjligt och överdrivet och det måste jag ju faktiskt få tycka, det kan ju inte bara vara att någon tycker något och så ska ingen annan få ha en åsikt om huruvida det är rimligt eller ej. ja, men bortsett från det visade det sig att han var lite väl försiktig och rätt så bekväm av sig, och på den tjänsten som han hade då så krävs det att man har lite jävlaranamma och inte är rädd för att jobba. och där fallerade han, kan man väl säga. när man jobbar i en bransch som vår så är det ju så att vi har en topp på två-tre månader som är rent helvetisk och därefter är det hyfsat normalt och hanterbart i sju-åtta månader och under lågsäsong kan man ju i teorin vara ledig i princip hur och när man vill. men säsongsbransch är säsongsbransch och även om det såklart inte är meningen att man ska slita ihjäl sig under högsäsongen så är det ändå lite att man får gilla läget. man lär sig gilla läget för man vet att det blir bättre sen. men den här assistenten, han började liksom direkt med "det här går inte, vi måste ha mer folk" och när vi förklarade (vilket vi hade varit tydliga med redan vid rekryteringen, men det hade han väl förträngt) att jamen det är inte så det funkar utan här kör det ihop sig och när det kör ihop sig så får man lösa det med att antingen öka tempot eller jobba längre, det finns liksom inga andra alternativ när det är högsäsong, vilket det är under en begränsad tid. men nä, då sjukskrev han sig istället och lät andra ta den smällen, och i alla diskussioner om hur jobb skulle göras så handlade det primärt om att det skulle vara enkelt och smidigt för honom. hade jag varit personalansvarig där så hade jag ju aldrig låtit honom få fortsätta, men han fick en projektanställning under vintern och sedan var det en av utvecklingsingenjörerna som sa upp sig och då fick han den tjänsten. och sedan han blev utvecklingsingenjör så var det som att han, tja, trodde han var något. när det körde ihop sig på den produktlinje som han ansvarade för så tyckte han att jag skulle "hjälpa till" mer ute i labbet, och jag förklarade att jag inte hade en minut över till det och att det fick han faktiskt lösa själv, och då kom han och liksom hotade med att den koncerngemensamma utvecklingschefen nog inte skulle bli så glad om det visade sig att han, utvecklingsingenjören, stod och "gjorde jobb åt produktionen". jag svarade att om den koncerngemensamma utvecklingschefen hade någon som helst synpunkt på vem som gjorde vad så var han välkommen att diskutera det med mig, för i så fall hade jag ett och annat att komma med vem som gjorde vad åt produktionen respektive utvecklingsavdelningen, eftersom jag hela förra säsongen fick täcka upp för en utvecklingsingenjör som blivit utbränd, och nu har han slutat och då är det fortsatt jag som täcker upp för honom, och jag har aldrig någonsin tillhört utvecklingsavdelningen så jag hade verkligen välkomnat en sådan diskussion (som aldrig kommer att komma eftersom den koncerngemensamma utvecklingsavdelningen aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta detta).
ja, sådär har det i alla fall varit. rätt så tjafsigt och osmidigt. så det var ju en av anledningarna till att jag har tvekat till det här med chefstjänsten, för att vara chef över honom känns ju sådär. plus att han har extremt mycket korttidsfrånvaro som man i såna fall hade fått börja med att rota i och det tror jag ju inte hade varit jättepopulärt.
men nu har han sagt upp sig! det kom kanske inte som en jättechock, för jag har känt att det här inte har varit hans grej. hade T jobbat kvar och de hade varit ett team kring sin produktlinje så hade det nog funkat, men nu gör han ju inte det och då är det en lite för stor kostym för honom att fylla ut. för att vara utvecklingsingenjör och produktspecialist handlar ju inte bara om att man får ett visitkort med en titel, det innebär ju en del ansvar också. en del människor väljer ju att se sånt här som utmaningar, andra väljer att tycka att oj, nu blev det svårt och jobbigt, nu måste jag nog sjukskriva mig ett tag.
ja, i alla fall. han slutar om en månad, så nu pågår panikrekrytering av en ersättare. den sköts dock av den koncerngemensamma utvecklingschefen, så jag har ingenting med den att göra. "jag tänker att den här personen ska ingå i ditt lokala team", sa han dock till mig häromdagen med betoning på ditt, så nu har man tydligen ett lokalt team vare sig man vill eller inte.
jaja. på torsdag ska vi sätta oss ner och diskutera detta. se WHAT'S IN IT FOR ME och så vidare. jag fick anställa en skoltrött gymnasieungdom för att ha någon som kunde stötta min nuvarande assistent och eftersom han var skoltrött så kunde han börja på studs, vilket han också gjorde, och nästa vecka börjar en som ska stötta i planeringsbiten, så nu kanske min situation kan få börja ordna upp sig. det värsta är att det damp ner information om att vi har en jävelrevision om en månad och vi har inte kunnat göra något av det som det handlar om, så nu gäller det att spotta i nävarna och kämpa vidare. men det är väl okej när det handlar om ens arbetsuppgifter och att man slipper lägga all sin tid på brandsläckning av sånt som andra egentligen ska göra.
mm, jag funderar i alla fall vidare på det här. skriva är bra när det handlar om att få ordning på tankarna när de studsar omkring som kulor i ett flipperspel.