Vårens första dagar

Jazzie 2018-04-15 23:05 (1 kommentar)
Jag opererade ju bort en knöl i februari.
Kirurgen skulle skicka knölen till patologen och höra av sig om den var något annat än vanlig ärrbildning.

För någon vecka sen hörde han av sig, i form av ett brev. Det visade sig om att det rörde sig om Endometrios.
Det är livmoderslemhinna som växer utanför livmodern.
Jag hänvisades att söka mig till en gynekolog om jag hade frågor eller besvär.

Jag har ju känt efter operationen att även om det blivit bättre än före, så är det inte bra. Så jag hade tänkt att jag skulle höra av mig till kirurgen för att få veta vad som fanns att göra. Men i och med brevet så var det ju inte dit jag skulle vända mig.

Nu har jag en tid någon vecka bort på St Göran.

Samtidigt.
Idag gjorde Mannen en magnetröntgen. Det är uppföljning av operationen i örat för ett och ett halvt år sen. För att kontrollera att de fick borta allt och inget är på väg att växa tillbaka. Sen hoppas jag att de även tittar på vänstra sidan, då den kirurgen pratade om att det fanns något på den sidan också som kanske måste åtgärdas.
Om ytterligare en månad har Mannen ytterligare en inbokad magnetröntgen. Men inte för örat. Det är kontraströntgen av hjärna och nacke. Det är läkaren på vårdcentralen som bokat den på inrådan av en neurolog. Mannen har domnande känsla i vänster arm som han gått med de senaste 6 veckorna ungefär.

Så jag släpper ner axlarna. Slappnar av och försöker göra mig mjuk och lealös. Inte ställa mig in på dåligt. Inte räkna med bra. Bara lealös och ta det som det kommer.

Pocksigen

Ta det som det kommer. Är med i tanken.

2018-04-16 15:28:07


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte