sitter på jobbet och har precis haft ett skypemöte med en höjdare och nu känner jag att jag måste få pusta ut och göra något annat en stund för ibland känner jag att jag verkligen inte är gjord för sånt här, att liksom röra mig i finrummen där det är stelt och stramt och korrekt och man inte kommer undan med att snabbt dra ett skämt när stämningen blir pressad, som tydligen är min strategi. UÄÄÄH. men ja, annars så. den här höjdaren hade via en revisionsrapport fått reda på att jag minsann var en fena på att organisera en viss typ av projekt, så för ett tag sedan kom han med förslaget att kunde inte jag ansvara för att implementera den metoden i hela koncernen? "ja det kan jag väl", sa jag nästan automatiskt, för när det gäller jobb så kör jag ju alltid med den approachen att jag löser allt, allt, allt. sen insåg jag att det här var kanske lite större än vad jag först trodde. framför allt kanske lite mer resurskrävande, plus att jag inte hade en aning om vad som egentligen förväntades. men jag skrev ihop ett förslag och skickade iväg, och nu hade vi möte om detta och han tyckte att det såg jättebra ut, och så var hans förslag att jag ska presentera det för de i koncernen som är ansvariga inom detta område och min autopilot bara "ja, det kan jag väl". jamen GAAAH, vad ger jag mig IN på? nu måste jag sno ihop någon slags presentation och liksom SÄLJA IN DEN till dom som redan jobbar med det, att liksom "nu ska ni göra som jag eftersom mitt sätt är mycket bättre än ert". in english of course. hahahaaaaaa vad kul. eller inte.
annars skriver jag rapporter till myndigheter och filar på en intern rapport som är trettio sidor lång och har anställningsintervjuer för att hitta en ny assistent. först träffade jag en och kände WOW, det här blir nog bra. sen träffade jag en till och kände WOW, det här blir nog exakt lika bra. resten var inte lika WOW så de var lätta att välja bort. men de här två, det går liksom inte att säga att den ene är bättre än den andre. har ringt bådas referenser, båda var snabblärda och självgående och pålitliga och ansvarstagande. det enda som skiljer är egentligen att den ena är lite mer utåtriktad och den andra lite mer tystlåten. jämförelsevis med varandra då. men det kan ju vara för- och nackdelar med det också. och sen det här med att anställa folk i 20-årsåldern, de är ju nästan BARN, kan jag ju känna.
jaja. bollade med min chef men han sa "du får bestämma". nu har jag till 99 % bestämt mig för den lite mer utåtriktade ändå, för jag känner att han kanske lite mer passar in i gruppen och att det blir mer flyt med någon som är öppnare och lite mer snackig. samtidigt känner jag för den andre, men det ska ju inte heller vara att "jag valde dig för jag tyckte synd om dig eftersom du verkar vara den introverta typen som jag känner igen mig i". EH. det här är så svårt och man vet ändå aldrig förrän efteråt om det blev himmel eller pannkaka. men det får väl ge sig, tänker jag.
i övrigt: barnvakt i helgen och nu är mr S dyngförkyld och hemma från jobbet. jag ber på mina bara knän att jag ska skonas, men det är väl tveksamt, det känns som att hela sverige ligger däckade i någon slags monsterförkylning just nu. jaja. nu ska jag väl återgå till arbetet.