...och snart är jäveljanuari över. ingen kan bli gladare än jag. och då har jag inte ens tomt på kontot, som alla andra verkar ha. det är bara allmänt segt och motigt och KALLT. jag orkar inte med att det tar hundra år bara att klä på sig innan man ska gå ut och det enda jag vill är att komma hem och tända i kaminen och få sitta i soffan under filtar och dricka te.
jag irriterar mig på en kollega som inte gör annat än gnäller över att han har så mycket, inte hinner med, han är ensam på sin avdelning, allt är för jävligt och han tänker minsann inte jobba ihjäl sig och yadayadayada. samtidigt tycker han uppenbarligen att det är helt rimligt att ta långluncher flera gånger i veckan samt uträtta en massa privata ärenden på arbetstid. jag uppskattar verkligen att vi har det rätt så fritt, att ingen lägger sig i vad man gör eller hur man gör det så länge man sköter det man ska. men jag blir sur när det missköts, när folk bara vill ha frihet och inget ansvar och sedan ha mage att komma och gnälla över att de inte hinner med på sina åtta timmar. då hade jag nästan velat ha en sträng fångvaktarchef istället.
utöver det gör den här kollegan sitt jobb rätt slarvigt, vilket drabbar mig ibland när jag ska ta över och utföra nästa steg. igår påpekade jag en sak som jag upptäckt saknades på morgonen, då skulle han kolla upp det under dagen. sen när jag skulle gå hem så kom det "du, jag har kollat detta och det är en grej jag inte fattar" och sen världens längsta utläggning medan jag stod och svettades med ytterkläderna på och handen på dörrhandtaget. till slut sa jag att vi får ta det imorgon för jag har inte tid nu, och då blev han lite småsur. men jag blir också lite småsur när folk inte respekterar mina arbetstider, det är ju dock ingen rikshemlighet att jag slutar tidigt därför att jag börjar tidigt. klockan två för mig är som klockan fem för någon annan och då är man kanske inte jättesugen att stanna kvar och sätta sig in i någon annans jobbproblem om det inte är kris. jag har inga problem med att säga ifrån att min arbetstid är slut och är det inte akut får vi ta det imorgon, men folk har uppenbarligen problem med att hantera att man inte släpper allt bara för att de råkar ha en lucka i kalendern just då.
och igår kom jag på mig själv med att bli irriterad för att någon hade satt mig som "ej närvarande" i ett protokoll från ett möte som jag inte ens varit inbjuden till från första början. sen blev jag ännu surare när jag fick en kallelse till ett uppföljande möte, hur ska jag kunna följa upp någonting som jag inte varit med på? ja, det är på den nivån. småsurt och irriterat under ytan.