igår hade jag och produktionschefen ett samtal om hur vårt samarbete ska förbättras. initiativet kom från honom, men jag misstänker starkt att det är någon annan som har dragit i trådarna för han var alldeles otroligt ödmjuk. frågade vad han skulle förändra för att det skulle fungera bättre, antecknade det jag tog upp som stör mig (dålig mötesdisciplin, att han säger att han jobbar med saker som han inte jobbar med, bristande impulskontroll, saker dokumenteras inte på rätt sätt, att han går och snokar bland min personal om hur det är att jobba med mig, att han bjuder personalen på smörgåstårta för att de varit duktiga men exkluderar mitt team), en massa saker som jag bara fick ösa ur mig, fast på ett sakligt sätt. jamen han tog det ändå bra, höll med om brister, hade (bort)förklaringar till vissa grejer (till exempel: enligt honom hade han visst bjudit alla på smörgåstårta, enligt min personal så hade de när de kom in i matsalen fått höra att "ni kan väl ta om det blir något över" vilket enligt mig inte riktigt är samma grej, men men).
frågade sedan om det var något som han tyckte att jag borde förändra, men oh nej, det var det inte, allt var så bra med mig. ergo, någon har varit på honom om detta, för jag _vet_ att han inte gillar mig. men blir det bra så ska jag väl inte klaga.
vill däremot klaga på mr S. jag FATTAR att han mår dåligt eftersom han har blivit uppsagd, osv. men för den sakens skull tycker jag inte det är ok att vara otrevlig mot MIG för att han missat att i måndags var det sista dagen att lämna in deklarationen bara för att jag var den som påminde honom. och sen få ett himla utbrott för att jag bad honom göra en grej som han sagt att han skulle fixa för flera veckor sedan. och när jag sedan, lite halvdiplomatiskt, bad om ursäkt om jag fått honom att må sämre för det har aldrig varit min avsikt, ja då fick jag en skopa ovett för att jag BORDE HA FATTAT DETTA.
jahapp. livet har sina goda stunder, fast inte just nu.