i natt kunde jag inte sova, oklart varför men så var det. idag är jag såklart trött. och ännu tröttare blev jag av alla JÄVLA alla hjärtans dag-hjärtan och alla som skulle visa upp att de fått blommor av sina respektive. sånt ligger inte för mr S och inte för mig heller för den delen, så jag ska väl inte klaga. men är man trött och lite låg och vinterdeppig och det känns som att en förkylning är på gång så blir ju inget direkt bättre av att man känner sig som den ENDA i hela världen som inte blir uppmärksammad av sin partner den här dagen. det är såklart bara lite allmänt bortskämt gnäll, jag är medveten om att det alltid finns dom som har det avsevärt värre.
men ja, annars? idag har jag intervjuat en tjej för tjänsten som assistent och hon kändes så KLOCKREN att jag hade lust att ställa in alla andra inbokade intervjuer på stående fot och bara SNÄLLA, KOM OCH JOBBA HOS MIG. fast så kan man ju inte göra, men jag har ju svårt att se att någon skulle kunna övertrumfa detta.
min nya kollega tyckte också hon var bra. jag har däremot upptäckt sidor hos min kollega som jag hoppas bara är missförstånd från min sida men som tyvärr känns som rätt nonchalant beteende från hans. tycker liksom att om man ger någon en uppgift och tydligt betonar att det här är viktigt och får absolut inte bli liggande - då tar man väl tag i sånt? och löser man inte det på egen hand så ber man väl om hjälp? men det känns liksom inte som att han tar in vad jag säger, och det finns helt basic grejer som han efter ett halvår fortfarande inte har full koll på och det verkar liksom inte bekomma honom heller. plus: stör mig på att han plötsligt började diskutera lön med assistenten-to-be eftersom hennes anspråk låg en bit ifrån den lön som erbjuds. det är INTE hans uppgift och jag har tidigare sagt att strategin ska vara att vår chef får ta lönediskussionerna om det blir några, för det är ju ändå han, chefen, som bestämmer nivån. blir så sur när folk inte kan hålla sig till vad som är överenskommet. så här får jag nog ta ett litet samtal om attityd och sånt. KUL.
men ja, annars? i måndags släpptes vårens hundkurser och min blev fullbokad på typ en kvart och har nu en reservlista lång som jag vet inte vad. sånt är ju för all del lite smickrande. jag har fått frågan om jag inte kan hålla en kurs till när den första är slut och jag velar lite hit och dit. det ÄR jättekul, men samtidigt vet jag ju att våren är den mest jobbstressiga perioden på hela året. jag måste få igång min kollega och göra honom självgående. plus ny assistent, plus att det kommer att komma lite annat nytt folk som gissningsvis kommer att behöva stöttning från flera håll, bland annat mitt då. samtidigt känner jag att ja men jobbet får ju liksom inte ta över ALLT jag gör. och hundkurserna är ju oftast så himla roliga och utöver det ibland en sån egoboost för mig, så det lutar nog åt att jag kommer att säga ja. om inte annat så blir det väl ändå lite plus på karmakontot.
snart är det helg, inget planerat förutom kalas för lille O på söndag och till det ska jag göra en tårta. men annars inget speciellt. nästa vecka är det sportlov här, dock inte för mig, jag jobbar som vanligt men det kommer nog att eka tomt i lokalerna för det var ju hemskt vad många som skulle iväg och åka skidor nu, det är ett evigt tjatande i fikarummet om vilka backar som är bäst och hur man ska ta sig dit och var man ska bo. zzzznark, känner jag mest. själv ska jag bland annat jobba med ett projekt som är så tekniskt avancerat att jag är osäker på om jag ens kommer att ro det i land, så det kanske är lika bra att det inte finns några vittnen. haha.