Mörkrädd

kicko 2003-02-14 14:57 (9 kommentarer)
Jag mådde verkligen inte bra för ett år sen.
Eller för 1½år sen för den delen.
Och somliga dagar mår jag fortfarande inte bra. Minsta nedstämdhet kan göra mig livrädd - är jag bara lite ledsen och trött eller är det depressionen som kommer tillbaka?
Det känns som den ligger där i ett hörn och bidar sin tid, lurpassar på mig, spelar död. Jag vill städa ur alla hörn, öppna upp och göra det så ljust att det inte finns nåt mörker i hörnen att gömma sig i. Men det har alltid varit en del av mig, en del av den jag är går ut på att inte låta mörkret ta över.
Jag tror ärligt talat att det skulle kännas läskigt om det var helt borta en dag. Som att plötsligt sakna en tå eller nåt.

Det lättaste vore att blunda. Hårt, hårt, hårt! Inte titta i hörnen, vad du än gör, TITTA INTE I HÖRNEN!
Men det går inte att blunda när jag vet att det finns nåt jag inte vill se. Så jag tittar, och försöker komma underfund med mörkret, lära känna det. Inte bli kompis med, för det tror jag inte går, men försöka förstå och acceptera.

Och jag tittar efter det hos andra.
Fast jag behöver inte leta så länge.
Antingen finns det hos de flesta eller så dras vi till varandra - för de dyker upp lite överallt. Andra som har värre mörker, och ändå klarar av att leva med det, hantera det. Det skrämmer mig att jag inte blir rädd, att vi kan sitta och diskutera självdestruktivt beteende som om det vore mode eller matlagning eller nåt.
Det skrämmer mig att det finns människor som haft det så fruktansvärt under sin barndom och hela sitt vuxna liv och ändå lyckas vara hela människor, åtminstone för det mesta. Det borde vara hoppfullt förstås, men jag blir rädd. Jag kan inte låta bli att vänta mig att nån droppe blir den sista.

Jag var på ICA med en ny kompis förra veckan och en mycket förvirrad schizofren kvinna kom fram och svamlade osammanhängande i säkert fem minuter. Min kompis lyssnade tålmodigt och leende och kommenterade vänligt. När kvinnan gått sa hon "Jag brukar tänka att det en dag kan vara jag, när jag slagit över - och då vill jag ju att nån är snäll mot mig".

Just det.

DET är vad som skrämmer mig!

jag

ooh..så bra beskrivet!

2003-02-14 15:09:47

Momo

Jag tror också att nästan alla har det där "mörkret", men att nästan ingen visar det utåt. Här på nätet ser man mer av det eftersom många använder sin db som en ventil, medan de kanske utåt verkar lyckliga och harmoniska. Knepigt!

2003-02-14 15:11:00

Heidi

Eg trur dei aller fleste av oss har det aller meste i oss.

2003-02-14 15:33:11

Frigg

OM du slår över hjärtat, lovar jag att jag ska ta hand om dig. Och långt innan dess.

2003-02-15 10:08:23

kicki

Momo - det ligger nog nåt i det. Även om jag verkar ha en viss fallenhet för att hitta "såna" människor irl oxå. =)
Frigg - tack syster, men den risken är nog inte så stor. På ett sätt vore det bara skönt att släppa kontrollen, jag är inte lika fanatisk när det gäller kontroll som vissa andra. ;) Det som skrämmer mig är att det faktiskt KAN vara nästan vem som helst som en vacker dag går runt på ICA Och pratar osammanhängande med folk, eller går på stan och skriker okvädesord åt främlingar.
Själv tänkte jag klä mig i udda kläder och kasta småsten på folk samtidigt som jag pratar med folk som inte syns, eller nåt. =)

2003-02-15 23:21:24

aniara

Kaka söker maka fast i detta fallet "makvänner". Vet precis hur det funkar. *kram*

2003-02-16 00:18:46

kicki

Ja, aniara - du är en av mina kakor, så... =) Eller makor? Äh, skit samma!

2003-02-16 19:23:03

Frigg

*asgarvar* Jag såg piken - fastän den var fin du! Risken är väl att det är du som får ta hand om mig när jag en dag släpper kontrollen...

2003-02-17 00:45:20

Momo

Maila mig på honsolo@home.se!

2003-02-17 11:06:17


Info
Namn
Kicki
Född
-
Hemstad
Nkp
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2003-02-13
Antal texter
803
Övrigt
Valspråk

Never underestimate the power of human stupidity

Utmärkelser
  • Hypodeas jultävling 2005
  • Lövtävlingen 2006
  • Lövtävlingen 2007