igår kom styrelsen för vår koncern på besök. det är lite som att kungen kommer, föreställer jag mig i alla fall, jag har aldrig träffat kungen. men jag tänker mig att det städas och fixas i dagar innan, att man beställer sopning av gården, plockar undan tidningar och snyggar till lite extra i fikarummet, beställer goda bjudluncher från något ställe i stan istället för gyrossallad i frigolitkartong som annars är standardhämtmat, och alla springer omkring och frågar "har dom kommit än?" "inte? skulle de inte komma vid tio"? och så vidare. så går det i alla fall till hos oss när det är koncernstyrelsebesök.
igår eftermiddag så var det rundvandring, jag stod på labbet och blåjobbade mellan två möten när de kom. VD:n gick rakt fram till mig och bara "jag har hört att du har alldeles för mycket att göra", och jag bara: "eh, ja, det stämmer", jag var liksom inte riktigt beredd på att han skulle vara insatt i hur just jag hade det med just mina arbetsuppgifter. "de jobbar på en plan för att lösa det", sa VD:n. det låter ju fantastiskt (om nu inte lösningen är att GE DEN DÄR GNÄLLIGA KÄRRINGEN SPARKEN, men det tror jag inte). kanske blir det så som jag hoppas, att någon annan ska jobba mer med mina gamla arbetsuppgifter och jag ska kunna fokusera mer på mina nya, att jag ska slippa att jämt hålla TUSEN bollar i luften och alltid känna mig lite dålig som går hem utan att jobba över eftersom min att-göra-lista bara växer fastän jag jobbar mer än heltid.
vem vet? det kanske blir...nästan normalt? något antar jag måste vara på gång, annars skulle aldrig koncern-VD känna till det.
men tills något är bestämt är det bara att kavla upp ärmarna och gneta vidare. jobbet gör sig ju inte själv och nu har jag ingen assistent längre, så det är bara att köra på rätt in i kaklet.