för att göra en lång historia (som jag kanske skriver mer i detalj om i en hemlig text, inte för att den är så himla SMASKIG utan mer för att själv komma ihåg) kort så har jag gått en hundinstruktörsutbildning nu i vinter och den har ju kort sagt varit ett stort skämt, vilket den inte borde vara eftersom den ändå kostar en slant (som min klubb betalar så jag är väl inte personligen drabbad SÅ, men man tycker ändå att det borde gå att ställa lite krav på till exempel kunskapsnivå hos den som håller i utbildningen och så vidare). ja, i alla fall, först tänkte jag att det kanske bara var jag som hade lite taskig personkemi med läraren, men efterhand kröp det ju fram att det inte bara var jag som tyckte så, och mot slutet var alla utom en, som var från lärarens klubb och väl därför mer eller mindre piskad att tycka att hen var ofelbar, rörande överens om att DET HÄR ÄR INTE BRA och att vi måste göra något. så jag skrev en redogörelse där jag spaltade upp diverse brister och tillkortakommanden utifrån hur vi hade upplevt det. sedan mailade jag den till de i min kurs som jag hade haft mest kontakt med för att kolla vad de tyckte eller om de hade något att tillägga. de i sin tur mailade vidare till andra och sen var det igång. nu känns det som att snart nog halva hundsverige har läst mitt mail (och ALLA HÅLLER MED och kommer dragandes med liknande erfarenheter av denna lärare) och det har känts som att det är ju bara en tidsfråga innan läraren själv får kännedom om detta.
ja, så igår var jag på en föreläsning som min klubb arrangerat men som även andra klubbar var inbjudna till. den lokala delen av hundsverige är inte så stor, i alla fall inte häromkring, så jag hade faktiskt oroat mig lite för att någon som Z skulle dyka upp, det skulle kunna vara fullt möjligt. men det gjorde hon inte. men den första personen jag mötte var lärarens sambo, och den andra jag mötte var lärarens vapendragare från utbildningen och efter ett tag fick jag även syn på läraren henself, lite på avstånd dock.
kan ju säga att det inte var direkt GYNNSAMT för min stressnivå som redan innan var ganska ansträngd om man säger så. i pausen fick jag liksom kleta mig på andra människor och prata helt forcerat så att det inte skulle bli en situation där hen och jag skulle mötas på tu man hand. sedan stötte vi ihop i alla fall och hen hälsade så glatt som om ingenting hade hänt, men det har liksom legat i hens personlighet att vara omväxlande extremt vänlig och omhuldande för att sedan växla över till iskallt dissande, lite psykopatvibbar sådär, så det gick inte direkt att slappna av.
jag står ju för vad jag tycker, det är inte det. jag är inte rädd för att ta en öppen diskussion och säga vad jag tycker, för så mycket guts har jag och så mycket uppbackning från andra vet jag att jag skulle få, och jag är inte direkt i någon beroendeställning till den här personen längre för utbildningen är slut och jag är godkänd, men man vill ju inte precis ställa till med en stor jävla scen i ett offentligt sammanhang heller. så jag höll låg profil resten av kvällen och fortsatte att klistra mig på andra och låtsas vara extremt upptagen i samtal på ett sätt som inte riktigt passar mig och min osociala personlighet.
inget hände, men fy fan för stressen. nu hade jag ändå försökt förebygga genom att säga till L att jag skulle på föreläsning och inte kunde svara i telefon så om det var något så fick han ringa till sin pappa eller sina systrar istället, och det kände han sig trygg med och jag skulle kunna koppla av. trodde jag, alltså, men det är alltid något.
men: det är fredag. och på måndag ska L till sjukhuset och HÅLL NU TUMMARNA för att han får bra hjälp där. annars vet jag inte vad jag ska ta mig till, då får vi väl ruinera oss på något privat alternativ, jag och mister ex. men bara det att börja rota efter alternativ när vägen till det här besöket har varit så lång och krånglig får mig att känna mig kraftlös och intill döden trött. så jag hoppas det blir bra.
jag har inte fått någon återkoppling från vårdcentralen angående hjälp till mig själv. jag borde ringa igen, men jag orkar inte, ska försöka fokusera på att det är fredag och helg, och jag ska hjälpa till på en tävling nästan helt utan några krav, bara göra rätt enkla anvisade saker och få känna mig lite nyttig utan att ens behöva vara speciellt social. få se duktiga hundar jobba, vara ute i friska luften och sådär, och sen ska jag vara ledig på måndag. gott-gottigott-gott.