Såklart mådde jag mycket bättre, när jag väl satt hos psykologen. Som lite avvaktande såg på mig medan jag som vanligt pratade på om ditt och datt och hur jag mår, allt abstrakt och ytligt. Mycket jag tror och jag tänker och så här är det. Inte så mycket sökande efter svar, jag bara nickar och hummar lite när han ger mig tips och förslag. Jag vet redan allt, kan inte hjälpas. Typ.
Jag tror att jag mådde bättre för att min födelsedag ändå blev så fin. Ett köttigt träningspass med gratulationer, sen hjälp av S med inköp till feststället, sen umgänge med Z och sen fest. Och jag har så fina vänner, alla som var inbjudna var gulliga och förstående för det kaos som rådde i början. De drack av den rätt läskiga bålen, pratade med varandra över känna-gränser, tuggade chips och godis och underhöll sig tills det var dags för mat. Jag fick presenter som riktade in sig mot mina intressen på ett sätt som nästan gjorde mig lite gråtfärdig. Att de liksom känner mig.
Så jag mådde lite bättre.
Ibland mår jag lite sämre igen men jag försöker mår bra. Idag ska jag påbörja ett projekt av utrensning, kanske min tredje omgång det här året. Ut med saker, in med lugn. Jag vill ha saker som är beige, gråa och mjukt rosa eller blå, jag vill ha ro omkring mig.