Så här är det

inte mycket har hänt sen jag skrev sist, men en del. Projektet jag mått så dåligt över är klart. Nu är det bara saker jag inte kan styra över kvar.

Men det har ändå varit jobbigt och jag har mått dåligt länge.

Jag satt ju i en grupp om fyra. I ett stort kontorslandskap. Där det här att ta hänsyn och dämpa rösten bara är nåt man pratar om på möten men inte bryr sig om i praktiken.
Jag har inte velat sitta med dem jag till största delen arbetar med för att det är ett evigt tjatter utöver jobbpratet. Jag tyckte det var lugnare på andra sidan lokalen med de andra på enheten.
Pest eller kolera visade det sig. För även om jag slapp tjattret om recept och hästar och barnbarn och fan och hans moster, så kändes det till slut som om jag inte fanns.

Jag kunde kommentera nåt. Berätta nåt. Skratta åt nåt och berätta vad...utan att få en enda reaktion tillbaka. Reaktionen kom bara de gånger jag ställde en fråga i arbetet.

Vid arbetsdagens slut gjorde jag sällskap med ett par av tjejerna jag trivdes extra bra med, men när jag insåg att de alltid gick tillsammans, aldrig väntade på mig eller frågade om jag var redo att gå..att det var jag som skyndade mig för hinna med utan att de hade en tanke på att vänta... så slutade jag med det.

När de hälsar på en på morgonen när vi kommer med samma t-bana men fortsätter förbi och går vidare utan att vänta, eller när "alla" som ska med t-banan, inväntar varandra men ingen väntar på mig. När vi ska gå i samlad tropp nånstans och jag alltid går ensam utan att nån ens lägger märke till att jag hamnat på efterkälken...

man blir rätt jävla less..

Nu har jag börjat svara på en e-support så jag har - iaf tillfälligt, tills jag lärt mig - bytt plats till andra sidan, till tjattret..och frågan är om det trots allt inte är bättre. Jag sitter i en grupp om tre, jag finns. Jag får respons. Jag är inte osynlig.

Jag tror jag bestämt mig för att flytta över permanent.

I höst kommer e-supporten bli en egen grupp tillsammans med den web-redaktion som ska startas. Jag har anmält intresse för att vara en del av den så jag behöver era hypo-tummar för att det ska gå vägen. Att jag får följa med. Då får jag börja jobba med en ny uppsättning kollegor, som visserligen redan finns på kontoret men på andra enheter.

Sen då - tja.. konserten med P, Stockholms Visfestival med David Urwitz.. Början av augusti blir iaf bra. Jag lyckades få fem veckors semester men har inte planerat in mer än just de där två sakerna. Resten får lösa sig allt eftersom.

Nåt annat..hm..nope.