Det är vår och jag längtar till Berlin.
Ibland på morgonen när jag på väg till jobbtåget korsar vägen vid grön gubbe, mellan hållplatsen och centralen kan jag, om jag blundar en sekund (fast helst inte när jag går över bilvägen) känna doften av de tusentals små bagerier som sprider doften av tyska bakverk genom tunnelbanesystemet. Kan tänka att bilvägen inte alls är en bilväg utan en färgglad s-bahnstation, att jag går över Hackescher Markt på väg mot Friedrichstrasse för att dricka rätt trist kaffe och äta ljuvlig yoghurtglass på Wonderpot. Att jag efter kaffet kommer promenera uppåt Oranienburgstrasse, kanske hoppa på en M-vagn och ta mig till Kastanienallee och skrota omkring. Käka lunch på Monsiour Vuong, med mängder av koriander och vårrullar och mango-kokosmjölksmoothie.
Sen öppnar jag ögonen och går in på centralstation och tar tåget till jobbet och jag jobbar och äter trist Hemköpssallad och tar tåget hem igen och Göteborg är fortfarande inte Berlin nästa morgon.
Men jag längtar efter att gå upp tidigt, knyta på skorna, gå igenom desinfektionsluktande korridorer och komma ut i morgonljuset. Jogga över Prenzlauer Berg, trängas med cyklister vid övergångsställena och få sträcka ut löpsteget över kullar, gräs och förbi änder i dammarna i Friedrichshain Volkenspark. Spana in monumenten och göra några pullups i leksakerna längst bort i parken. Snurra hemåt med endorfiner sprittande i kroppen, klämma en vit fralla med multijuice och äckligt, äckligt pulverkaffe i vandrarhemmets matsal, som visar sport och spelar rockmusik och luktar gammal öl och nyrostat bröd.
Min längtan till Berlin är lysande sol och hög himmel, isande vindar och ösande regn, kaffebönor och yoghurtglass, donuts och koriander. Det är silversmycken och sneakers, gröna anteckningsblock och filmaffischer som man vill rulla ihop och fylla resväskan med. Det är tysk pasta som vill vara italiensk, monument och historia och minnesmärken. Mörka gator och släckta gatlyktor, hipsterkvarter och köpcentrum, parker och vatten och rosslande u-bahntåg genom kringeldoftande tunnlar. Det är s7 och s5 och second hand-kavajer till svarta jeans och flanellskjorta.
Jag går med värkande tankar och brusande hjärta och önskar jag hade lite mod och pengar och en karriär som lämpade sig bättre för spontan utomlandsflykt. Jag menar flytt. Jag menar flykt?