Det blev helg och jag hade S här på 23 timmars visit. Vi har båda hamnat i nya och liknande positioner på jobbet och försöker tackla det, jag är singel och grubblande, hon är lycklig med en pojkvän för första gången på många år och mellan oss finns numera en sådan skön öppenhet som vi saknade när hon bodde längre ifrån mig (och när hon bar på sina hemligheter). Jag berättade om turerna med OVMN, vi träffade mina vänner, åt frukost på stan och provade kläder (jag köpte en fabolös silkig sak, hon en kavaj) (jag överväger även att köpa en svindyr skjorta bara för att jag kan?).
Sen följde jag henne till station och grubblade över varför jag hade (mer än vanligt) ont i magen. Jag har ju alltså haft ont från och till sedan i onsdags, men det här var värre, mer en nervös-oro. Sen kom jag på det! Sist hon var här och sist jag följde henne till station, skulle jag efteråt hem till X och göra slut. Tydligen associerar min kropp numera station + S + avsked med trårar + göra slut.
För att skaka av mig den känslan åkte jag till boxen, som jag gör. Där träffade jag överraskande nog på OMVN som ännu mer överraskande bjöd hem mig på middag och film. Söndagskväll framför OS, utslängd i soffan bredvid en annan varm kropp, med ett whiskyglas i näven och en mage som spann lugnt och fint. Inget sexy stuff, bara hemtrevligt mys.
Sen åkte jag hem och sov och drömde överväldigande sexiga drömmar.
Kropp och själ alltså. Kropp och hjärna. Vad kroppen vet som medvetandet inte har registrerat än. Som att jag under veckan som gick var helt uppstissad av stress och krav så att kroppen till slut sa enough, nu får du kräkas ur dig det här och lugna ner dig lite. Som att jag när jag vägrade lyssnade, fortsatte straffas med kramper och sorg och tårar och snor. Som att det krävdes att jag satte mig ner, andades, lät kroppen äntligen sträcka ut, masserade rygg och rumpa (så mycket spänningar som fastnar där!) och axlar, för att äntligen bli bra.
Eller som att jag inte alls tror mig vara särskilt påverkad av OMVN längre och eh straffas slash belönas med nattlig hetta när medvetandet vilar. Host host. TMI?
Nu ska jag i alla fall ta mig an den här måndagen och den här veckan med djupa andetag, lagom dos träning, bra mat (för det är ännu en sak som ställt till det - allt detta fettiga, gräddiga, sockriga, stinna, grönsaksbefriade som jag ätit senaste veckorna, inte konstigt att det blev knas och nu ska jag läka ut mig med typ grönt te och alger) och avbockade punkter på listan.
It’s only been to weeks.
But, you know. It’s only been to weeks.