Målarkurs inbokad minsann. Från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Två nätter. På helt körvänligt avstånd hemifrån så jag behöver inte sova över. Fast kollegorna som gått kursen förut tycker definitivt att jag ska sova över, stanna i bubblan och kreativiteten.
Skitläskigt tycker jag. Hela den här grejen; att måla (jag kan inte måla), att träffa en massa folk jag inte känner (jag är så dålig på sånt), att sova borta (jag gillar inte att sova i samma rum som någon jag inte känner). Nu har jag inte bestämt om jag ska sova över eller inte, men jag har i alla fall slängt iväg ett mail till en tjej jag träffat lite kort på en föreläsning om att dela rum. Jag fick höra, via omvägar, att hon också ska gå kursen och jag känner ju att jag skulle vilja lära känna henne. Också skitläskigt.
Men man växer ju av sånt här, har jag hört.
(Och jo, såklart att jag är peppad också. Och lite stolt över att jag äntligen tagit tag i det, jag har ju velat så länge.)