Hålla i, hålla ihop

parva 2013-12-16 20:08 (3 kommentarer)
Ångesten som river. Det är trötthet och stress och PMS och gu' vet va'. Den här känslan när jag kliver in genom dörren och möts av någon annans oro och ångest. Den där fula, smutsiga känslan som kommer; vem ska ta hand om mig?

Så jag häller ner riset i det kokande vattnet, går upp till klädkammaren, sätter mig ner på golvet, i mörkret, storgråter. Sen torkar jag tårarna och går ner till riset som är färdigt. Snabbris, snabbgråt.

Hur fan ska jag kunna bli mamma med den här martyrgenen i mig?

Anni

Inget bra! Var snäll mot dej!

2013-12-16 22:30:42

eeee

:( fy fasen, tycker synd om mig själv för att ingen möter mig med något, men hade glömt bort hur tungt det kan vara att behöva rädda någon annan när man själv bara vill bli omhändertagen :(

den där mamma-tanken har jag också, men jag tänker att det löser sig? när man väl ploppar ut det där andra livet kanske martyrskapet ger med sig lite?

2013-12-16 22:52:54

tori

Åh det kan man. Kram!

2013-12-18 17:37:47


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2013-10-20
Antal texter
47
Övrigt
Valspråk