Vid halv två överlät jag min krånglande jobbdator till tekniksnubben och åkte till barnmorskan. Jag fick beröm för min livmodertapp och det måste ha varit det smickret som gjorde att det inte gjorde ont att ta ut spiralen. Eller så var det värktabletterna. Och det faktum att det går bra mycket fortare att ta ut än att sätta in en spiral.
Sen åkte jag hem, bäddade ner mig i soffan med en bok och njöt av att slippa vara på jobbet en trist torsdagseftermiddag. Med tanke på att det inte gjorde ont så hade jag ju kunnat åka tillbaka till jobbet, men rejält med plus på kompsaldot så kändes hemmatid som det bästa valet.