Ekonomi och matglädje

Det här att vänja sig vid att vara själv. Att inte ha någon annan vuxen vid matbordet. Mycket av mig, min definition av mig själv, har varit att jag är en självhushållare i mångt och mycket. Jag har syltat och saftat, plockat bär, odlat grönsaker, gjort långkok. Jag har haft två stora frysar att trycka ner bär och vinbärsdricka och bröd i. Jag har lagat en massa mat och haft en man som har uppskattat all mat och mumsat med mig även när barnen inte har varit lika förtjusta.

Men nu är det barnen och jag. Mina barnveckor har jag förvisso lagat mat men utan någon större glädje eller inspiration. Jag har gjort det och det har varit bra men det har ändå varit ovant och konstigt och inte känts riktigt rätt och bra att jag står här i ett lägenhetskök med en halv liten frys och lagar mat.

Varannan vecka när jag inte har barnen har jag inte lagat något alls, nästan. Jag har ätit matlådor från frysen, jag har stekt ett ägg, jag har ätit ute, jag har ätit fil och flingor tre gånger om dagen.

Men nu börjar något hända. Jag börjar vänja mig vid det här. Glädjen börjar sippra tillbaka till matlagningen. Nu är det främst av budgetskäl men jag har börjat med matlista, baserat på vad som finns hemma, och för att barnen ska kunna se vad det blir till midddag. På kylen sitter en lapp med veckans alla dagar. Två av dagarna är det barnens egna val, då ska de välja mat och hjälpa till att laga.
Lite struktur. Jag har blivit bättre på att ta reda på slattar och rester. Häromdagen var det kanske 1 dl spaghetti kvar efter middagen. Den la jag in i en liten skål - det hade jag nog inte brytt mig om en rikare månad. Men nu. Och dagen efter blev den en beståndsdel i lunchen.

Jag har insett att köpebröd är dyrt. Det har jag vetat förr också och jag bakade allt bröd förr - men nu har vi ändå köpt bröd. Men på sistone har jag börjat baka igen och det är kul och det går bra och det uppskattas.

Barnen har, även under min oinspirerade period, sagt att jag gör det så mysigt och fint under middagen. Nu börjar jag ta till mig det och bli peppad.
Häromdagen hade jag tagit fram innanlår, jag hade tänkt göra ett långkok, men sen läste jag på och insåg att innanlår är för mört, det är inte bra att göra långkok på. Så jag googlade och hittade biff stroganoff som jag aldrig gjort förr. Så det blev biff stroganoff, och dessutom blev det en asiatisk biffsallad där jag strimlade ner små ledsna skrumpa grönsaker som stjälkselleri och morot och lite gammal vitkål, gjorde en dressing på risvinäger, vatten, lite socker och fisksås. Biffen strimlade jag och doppade i kokande buljong.

Det blev flera måltider. Det blev tre portioner biff stroganoff över som jag frös in. Och det fanns kvar en stor bit innanlår och igår kväll hade jag egentligen tänkt falla till föga och faktiskt köpa en kebabtallrik för oss att dela på, eftersom jag var trött och barnen var trötta och vi var hungriga. Men sen besinnade jag mig, skar innanlåret i tunna tunna skivor, stekte dem hastigt i hög värme i smör i gjutjärnspanna. Men vad skulle vi ha till? Improvisation igen, jag rev tre små potatisar (från min mammas land) och en morot, stekte som rårakor.

Och äldsta, jättekräsna sonen, utropade "Åh! Vilka goda rårakor! Varför har du inte gjort det förr?" och sen satt vi där och smaskade finfint kött (som jag har turen att ha i kylen på grund av barnens far) och strödde på flingsalt och kryddade med lite hemvevat kryddsmör på smör, vitlök och chipotle.
Och jag tar tacksamt emot berömmet om rårakor och ser massor av enkla billiga middagar framför mig.

Idag är det lördag och då ska yngsta sonen bestämma mat. Det blir spaghetti och köttfärsås, eller spag bol som han säger. Samma son gillar rå selleri att gnaga på. Och världens billigaste efterrätt - äppelklyftor med kanel på.

Fredagsgodiset blev också en billig historia - för några veckor sen hade jag kompisar över på spelkväll, dessa hade en massa lösgodis med sig, som blev kvar, och igår tog jag fram påsen och sa åt barnen att de fick välja femton bitar var. Tadaaaa! Femton bitar låter skitsnålt. Jag vet. Men det blir cirka 150 gram var. Alldeles tillräckligt.

Och jag vet att jag låter som värsta snåljåpen men i en månad av csn-lånsavbetalning (2500 kronor), bilbesiktning och dessutom en HALV LÖN så måste jag få vara lite snål.

Det känns okej. Det var det jag skulle komma till.