att hon ska bli större. Jag är inte den som övar mest på hennes nya färdigheter. Jag ser inte fram emot att hon ska börja med smakportioner (det låter bara kladdigt?). Jag är inte intresserad av att hon ska sova själv.
Man kan ju se det som att jag kommer att kalla henne "lilla gumselumsan" när hon är fjorton år, och vägra tro att hon klarar något på egen hand. Det har hänt att jag anklagat mig för det.
Men egentligen så har jag inte bråttom. Och det är bra.