Man kan faktiskt undra.

Fråga: Varför är jag Facebookvän med mitt ex när han inte ens orkade trycka på "gilla" när jag fick barn?

Frågan uppkommen när jag såg att han tryckt på knappen för några som gift sig.

Jag var så ledsen när det tog slut mellan oss. Jag kände att nu förlorar jag den här människan, som varit min allra närmaste i tre år. Jag försökte trösta mig med att det inte behöver bli så, att man kan vara vänner, och jag jobbade för det.

Man kan se det på olika sätt, förstås. Medan vi fortfarande var tillsammans träffade jag min nuvarande sambo. Vi klickade ganska snabbt. Vi gick långa promenader och pratade, pratade, pratade. En dag var promenaden så lång att mitt ex, som skulle komma förbi den kvällen, fick stå och vänta en halvtimme. Till slut sa jag till honom, att jag håller på att bli förälskad i någon annan, det här håller inte.

Å andra sidan: det jag också sa då var "jag vill fortfarande försöka vara med dig, jag vill försöka göra det bra". Och han som under nästan tre år vägrade säga att han älskade mig för det kändes "fånigt" (jaha?). Och han som inte ville flytta ihop och inte ens ses varje dag och som inte frågade mig vad jag skulle göra då på terminens största fest utan bara umgicks med sina vänner rakt av och jag var ensam och hade ångest. Och det där med presenterna har jag ju redan skrivit om och sen ville han aldrig klä upp sig eller fira stort för det var att göra sig till, även om jag så gärna hade.

Men när jag sa att jag håller på att bli förälskad i någon annan tänkte han en dag och sedan gjorde han slut, och sedan var allt mitt fel. Och jag jobbade som ett litet djur på att vi skulle vara vänner, och jag hade dåligt samvete när jag efter ett par månader inte kunde hålla mig och började träffa min sambo. Och inget sades men det var jag som gång på gång frågade om fika och promenader och berättade hur jag kände och att jag ville ha honom i mitt liv och nästa gång var det också jag som hörde av mig och sen, hur det var, efter ett par år, så slutade jag med det.

Men jag har så mycket folk på Facebook och jag delar inga hemligheter där, så det var klart att han fick vara kvar.

Men nu undrar jag. Varför det, egentligen. Jag delar inga hemligheter men jag delar lite om mitt liv. Jag delade en bild på den här lilla tjocka sötungen som sover i mitt knä, och berättade att hon kommit. I tre år var mitt ex min viktigaste människa och jag tänker inte tro annat än att jag var viktig för honom också (om än inte viktigare än principen att inte säga "älska" och inte viktigare än hans ovilja att binda sig - men i alla fall). Skulle jag se honom förlova sig, gifta sig eller få barn på Facebook skulle jag skriva ett grattis, självklart. Och han orkar inte ens gilla med en knapptryckning.

Det är ju uppenbart att han inte är min vän, trots ansträngningar. Men han kanske inte ens är en Facebookvän, detta betydligt vidare begrepp? Egentligen? Det kanske vore lite skönt att plocka bort?


(Jag är väldigt glad i min relation till mitt barns far. Jag tänker väldigt sällan på mitt ex. Det är bara en sån sak som passar väldigt bra att skriva om på ett anonymt ställe. Så ni vet.)