Vi behöver hitta den. Inte lilla ungen (måste ha ett alias till henne, fisken funkar inte riktigt längre, tycker jag). Hon äter, sover, ökar i vikt, fokuserar blicken. Sover långa pass på nätterna. Är en mönsterbebis på alla sätt och vis.
Men hennes pappa och jag. Hennes pappa som ska komma igång på riktigt med sina studier igen, istället för att ta sovmorgon varje dag och skylla på att han sovit dåligt (och vem ammar på nätterna då, hm?).
Och jag som ska göra saker jag mår bra av istället för att fastna vid datorn. Lätt gjort, det går bra att läsa bloggar med en hand, men det ger mig kryp i hela kroppen i efterhand.
Och ännu mer när jag slarvar med tiden när barnet tupplurar. När jag ägnar den åt saker som varken är nyttiga eller gör mig glad och utvilad.
Och komma utanför dörren!