Januari

Jag är lite less på mig själv. På mitt mående, på att fundera och vrida och vända. Jag vill tänka att ja, det här ÄR en big deal, men att det inte måste vara världens största deal. En god och snäll separation kanske kan existera. Det kanske kan få vara så. Jag kanske inte måste panika inför framtiden och sommaren och hela livet. Det kanske är okej att gråta lite här, skratta lite där, se en film eller två, bråka med mina barn, pussa på dem, steka pannkakor åt dem och göra knepiga thaigrytor åt mig själv. Bjuda in kompisar som ligger på min nya matta och dricker kaffe och pratar om stort och smått.
Och, inte minst, åka på charter! Med mina barn och min mor. Det blir fint. Och sen är vi halvvägs in i februari och sen är det alldeles snart mars och då har jag en konsert i Stockholm inplanerad och i slutet av månaden en Malmöhelg att se fram emot. Och sen, ja sen är det ju vår! Då kommer jag veta mer. Om mig själv, om vad jag vill, om mitt jobb, vad det ska bli av mig. Jag kommer sladda runt här på nysopade trottoarer i converse och klänning. Det kommer vara bra. Fint. Jag ska köpa skruttiga billiga cyklar till mina barn och mig och vi ska cykla i stan och göra det till vårt kungarike.