Mischief managed

jag lovade mig att skriva på Hypo när den här helvetesveckan väl var över.. Det var den vid tre när japanerna gick ut från konferensrummet, sen dess har jag åkt hem, hämtat barn och städat köket. Jag hade dock förväntat mig en viss lättnad. Jag rodde ju ändå alla grejerna i hamn, men nä... Jag är så vansinnigt uppe i varv så att sitta ner och skriva detta känns skumt.

Sen tänker jag på att det nog skulle kunna vara så här jämt, resor. Jobb till 11,12 på kvällarna och 5-6 timmars sömn per natt. Lätt, för jobb saknas det inte. Men vad har man för liv då egentligen. När enda kicken är för ett väl eller åtminstonne helt ok utfört arbete?

Nä jag vet inte jag, international businesswoman kanske inte är min melodi. Nu ska jag lösa korsord och fundera på midag så det så.