vardag

Nu när våren kommer tinar jag upp en smula. Fortfarande trött och seg och lite oföretagsam men idag gick jag och minsta barnet omkring på tomten en stund, såg rabarberknoppar, sådär knöligt buckliga, stenhårt ihoptjorvade, vi såg späda nässlor och pratade om att göra nässelsoppa (det stannade dock vid prat), sen såg vi några små mjuka lammöron som började komma upp ur marken. I fjol när Pocks var här var vi på ett trädgårdscenter och mina barn valde att köpa just lammöron, som nu visst har spridit sig. Vi satt på huk och klappade de små, små lammöronen, sen hjälpte vi Flakey att tvätta en gammal veteranbil vi tänker sälja.

Och jag blir sugen på att städa uterummet så att det går att börja vara där ute nu när solen ligger på, och jag blir sugen på att göra en liten stensättning ute intill vår veranda. I går satte jag frön och under en veckas tid har vi hållt på med ved. Det är vår, helt enkelt. Jag har bott här i tolv år. På det trettonde om jag inte räknar tokigt. Och tänk vad vi har gått igenom ändå? Upp och ner. Kärt och mindre kärt. Argt och närapå skilsmässa. Och så nu. Nu är det trivsamt och långsiktigt.
I dag har vi jobbat ihop hela dagen. Sen kom våra stora barn hem från bussen, de är stora nu, vi har precis sagt upp deras fritidsplatser.

Och fast det bara är torsdag blir det lammstek i dag. Lammstek, ugnspotatis och tomatsallad. Ungefär så. Fina dagar. Jag har hopp om livet. Precis just nu är stora barnet och mannen ute med veden, lilla sitter här och tittar på fåglar i min mobilapp.

Men snart. Snart är det middag.