Fortfarande hemma.
Jazzie 2012-03-09 21:51 (inga kommentarer)
Under natten ändrade jag mig. Blev mer och mer övertygad att jag skulle bli inlagd idag. Blodtrycket var inget bättre idag trots ökad medicinering. 130/95. Svullnaden i ansiktet tycker i alla fall jag och Sambon börjar bli märkbar. Men idag hade jag en coolare läkare. Inte alls lika orolig som de tidigare verkat. Hon trodde inte att jag riktigt blivit sjuk än, utan bara var i början av utvecklingen. Och att jag kunde åka hem över helgen och komma tillbaka på måndag.
Skulle lämna blodprov bara. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. 5 gånger stack de mig i armarna. 4 gånger nere på Specen. Sen gav de upp där och skickade upp mig till Lab. Där brukar de vara så jäkla vassa. Men han misslyckades också. Så han gjorde hål i fingret och pressade ut ett antal droppar därifrån. Mycket smidigt måste jag säga. Fast de får ju inte lika mycket blod på det sättet. Så det ger väl färre möjligheter att göra om något prov om de skulle behöva.
Man har inte hört av sig, så gissningsvis visade blodproverna ingenting. Precis som doktorn trodde. Fint att få vara hemma över helgen. På måndag är nya prover. Ny dag. Vi får se vad det blir då.
Skulle lämna blodprov bara. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. 5 gånger stack de mig i armarna. 4 gånger nere på Specen. Sen gav de upp där och skickade upp mig till Lab. Där brukar de vara så jäkla vassa. Men han misslyckades också. Så han gjorde hål i fingret och pressade ut ett antal droppar därifrån. Mycket smidigt måste jag säga. Fast de får ju inte lika mycket blod på det sättet. Så det ger väl färre möjligheter att göra om något prov om de skulle behöva.
Man har inte hört av sig, så gissningsvis visade blodproverna ingenting. Precis som doktorn trodde. Fint att få vara hemma över helgen. På måndag är nya prover. Ny dag. Vi får se vad det blir då.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte