Kära GnällO

Får jag erkänna en sak? Eller vaddå erkänna, det är väl inte direkt något världsomstörstande, eller något som är svårt att räkna ut att jag tycker, men here goes:

Jag tycker inte om att jobba heltid. Jag gör det nu. Vanligtvis jobbar jag ju cirka 70 procent, varav en del kvällar och helger, vilket ger mig en del lediga förmiddagar då jag hinner skrota runt, träna lite, sova, läsa. Vara för mig själv. Men nu vikarierar jag på en annan tjänst ett tag, det är dagtid och heltid, och det är KUL och jag är duktig på det, men det är så hjärnutmattande och så långa pass. En timmes extra arbetstid varje dag, så jag är på jobbet tio timmar, och så har jag en timme restid per dag. Elva timmar borta. Sen hem, laga mat, tjata om läxor, se till att barnen badar, glo lite på tv, läsa bok för barnen, sen kanske typ halvdö i soffan själv i en timme och sen gå och lägga sig.

Jag fattar att det låter lite drygt och bortskämt, de flesta HAR det ju så här. Men jag är lite trött. Och det här är min dagbok där jag får gnälla. Jag gnäller förstås INTE när jag är på jobbet. Jag gillar det ju! Och egentligen vet jag att jag skulle klara och hinna jobbet även om jag började två timmar senare - men det vågar jag förstås inte säga, för då blir det inte en heltid och de andra på samma tjänst på de andra företagen i koncernen skulle nog bli lite arga på mig. Men det är liksom på eftermiddagen allt händer, då nyheter rasslar in och man får veta om de spricker eller ej, först då kan man slutgiltigt bestämma hur det ska se ut i tidningen. Och som sagt - det är hjärngympa, det är cirka femtio bollar i luften att hålla reda på, många små moment, och det är en bra utmaning och roligt på flera sätt - men jag skulle verkligen inte vilja jobba så här jämt.

Nu har jag jobbat så här sen förra söndagen med ledigt endast i lördags. Och jag blir påmind om varför jag innan jag tog ett fast jobb, faktiskt var tveksam till just ett fast jobb. Jag gillar att kunna säga ja eller nej, jag gillar att ibland hoppa in med kort varsel, jag gillar att ibland ha helt tomma veckor framför mig, och jag gillar att ibland jobba superintensivt. Och jag gillar framför allt att hinna vara hemma mer. Och jobba hemma mer. På bondeviset.

Det var dagens gnäll, det. Jag vet att jag är världens latkorv. Jag är förstås tacksam över mitt jobb, jag är tacksam att jag är lite smått eftertraktad i koncernen, att jag är erkänt bra på det (det där var skrytavdelningen), jag är bara lite trött. Så här års, ni vet. Dessutom för en låg lön!