storbarnet

Men vissa saker förändras; jag läser mer och påminns om vilka konflikter vi hade här hemma med nioåringen under vårvintern förra året. Jag hade nästan glömt. H-E-R-R-E-G-U-D vilka brakbråk. En nioåring med världens starkaste vilja som dramaqueenade sig varje dag. Pust vad jobbigt det var! Och nu - som bortblåst. Visst kan han vara envis, det är ju ett personlighetsdrag, och visst är han diskussionlysten, men det är som en mild bris nu jämfört med då. Nu fyller han snart tio och är eoner från vad han var för ett år sen.

Och precis nyss var jag tvungen att gå upp till honom och prata om det, att påminna om hur bråkigt vi hade det hemma då, och hur glad jag är att vi har kommit ur det, allihop. Det känns så himla avlägset.

Och snart-tioåringen satt där och tittade på youtubefilmer med origamiinstruktioner i. Sötnosen.