springer på taniga ben

Corn 2011-07-05 22:39 (10 kommentarer)
Det här med att lägga sig i barnens lekar,
vi var hos kompisar, som har en unge i våra barns ålder, han är precis mittemellan dem och tycker förstås att vår äldsta är coolare än vår yngsta, bara för att han är lite större.
Och de leker ofta fint, det ser särskilt ut så på håll, men jag som ständigt (säkert för ofta) har tentaklerna ute hör och ser att de två äldre gaddar ihop sig mot min yngsta, driver lite med honom, retas lite.

Och man ska ju inte lägga sig i, men jag kan inte låta bli att säga till när jag hör att de planerar bakhållsanfall med vattenpistoler på honom, han som inte har nån alls, och när han sen säger "jag VILL INTE" med gråtrösten och de ändå sprutar honom full av vatten ryter jag till lite. Eller i alla fall hojtar. Och ingen annan vuxen säger nåt, bara tittar, och jag känner mig dum och överreaktiv på något vis, och tänker att jaha, det kanske bara är ytterligare ett tecken på att jag har bättre kontakt med den lilla, jag kanske särbehandlar honom för att han står mig närmare, alltså ytterligare en anledning att känna sig dum, för det har jag dåligt samvete över redan, att jag förstår honom mer, att vår kontakt är på ett annat sätt, jag vet inte,

men jag mår så dåligt av att se hur taskiga de stora killarna kan vara mot honom, och hur de andra vuxna, min man och våra kompisar, nästan aldrig säger någonting. Ingen säger något utom jag och sen när vi åker hem mår jag dåligt för att jag känner mig som en jobbig häxa som gapar på barnen. Som får ont i magen av att se hur utanför den lilla är.
Hur de stora barnen ligger i en hängmatta och min sjuåring vill vara med. Kompisen, som är åtta, säger "nej du får inte plats" men sen får han faktiskt vara med ändå men på nåder liksom, som vanligt.
Efter att ha stått stilla bredvid i tio minuter och bara tittat på storgrabbarna (som ju egentligen inte är så mycket större, utan ett respektive två år större). Och det gör som sagt ONT i mig. Jag vet inte om det är för att han och jag är lite i symbios, eller för att jag som under perioder har varit lite småretad eller rentav mobbad i skolan, eller för att jag själv är lillasyskon och känner igen mig?

Men det finns inget ont i honom, han är så komplett oskuldsfull och god och snäll. Nu låter det som om jag menar att alla andra ungar är elaka. Så menar jag förstås inte. Men det är något särskilt med honom. En gammal vänlig själ i en mjuk sjuårings kropp. Min nioåring är också en fantastisk människa. Känslig och vacker och ljuvlig. Men mer retsam, mer possesiv, mer kontrollerande.

Men sen åkte vi hem därifrån och jag kände mig dum som vanligt. Fundersam och dum och arg och ledsen. Tårar innanför ögonlocken i flera timmar efteråt. Jag känner mig så ARG!
Och när vi kom hem tog jag upp det med min man, bara sa nåt om att jag undrar varför det är så. När jag vet att han egentligen också tycker att det är lite ojämnt när de tre gossarna leker. Men han säger alltså inget.
Och han sa inget när jag frågade heller.

Och så går dagarna. Med tystnad, allt som oftast. Men hemma i soffan på kvällen sitter två smågrabbar nära mig, och den stora är mjuk och följsam med fjunig nacke och långa ben, och vi äter knäckemackor med ost och dricker mjölk och tittar på dansprogram.
Men i mig finns funderingarna kvar. På hur mycket man får lägga sig i. På varför jag reagerar som jag gör.

.jag

jag tycker absolut man ska lägga sig i när det handlar om rena taskigheter, som när två gaddar ihop sig mot en. det fattar jag inte varför inte folk gör, men ibland känns det som att vissa föräldrar tycker att så länge ungarna inte slår ihjäl varandra så är det liksom fritt fram att sitta och fika i timmar.
däremot tycker jag man ska försöka respektera (och det gör du säkert också) att alla inte alltid vill leka med alla, även om det skär i ens hjärta när någon blir lämnad utanför. och det är SVÅRT. jag ör ju också uppvuxen på landet. minns hur ensam jag kände mig när min storasyster hade en kompis att leka med och jag inte fick vara med. men jag minns också hur BORING det var att vara "tvungen" att ha med någon man egentligen inte alls ville leka med, när man nu FÖR EN GÅNGS SKULL hade någon annan än sina syskon att vara med.
svårt. men jag tycker du gör rätt som säger ifrån när de är taskiga. det SKA man banne mig göra.

2011-07-06 06:52:21

Linnea

Va?! Klart man ska lägga sig i! Uppfostran kallas det!

Och säger nån sluta eller nått med samma innebörd (som "jag vill inte" här), så ska det respekteras och det är vuxnas uppgift att lära ALLA barn respektera det. Det är en mycket viktig uppgift. Basta. Vuxna som inte fattar det borde inte få skaffa barn, men det finns ju inget motsvarande körkortskrav på barnalstring... ;-)

Sen håller jag med "jag" (knasigt det blir, men ni fattar ju) om att alla inte måste få vara med alltid, att där finns en balansgång att förhålla sig till. Jag tycker i princip att om det bara är tre barn där, så måste alla få vara med, för annars blir en helt utanför, men är där flera barn, så måste man få vara med NÅNSTANS, men barnen har rätt att leka bara två och två eller hur de nu vill, och har rätt att ha en bästis (om så bara för dagen).

2011-07-06 09:45:59

AnnA

Självklart ska man säga ifrån. Det är inte ok att vara taskig. Men, det är jätteviktigt precis som .jag säger. Att få leka själv med sin kompis utan småsyskon är också en självklarhet. Eftersom jag har två flickor som är nära i ålder hade jag samma problem. Mitt sätt att lösa det var att bestämma innan om lillasyster skulle få vara med eller inte. Fungerade det inte ändå fast vi bestämt att hon skulle få vara med innan, ja då fick kompisen gå hem helt enkelt. Det bästa var när det fanns en lekkompis till dem var.

2011-07-06 09:52:56

EvaP

Bara det att du reagerar visar ju att något är fel. Jag tror stenhårt på att man måste säga till och reagera när något går fel. Du gör helt rätt.

Tystnaden i ett förhållande får mig att känna hur bekvämt jag har det som är singel.

2011-07-06 09:57:39

Dorizzz

Stora C får inte vara taskig mot Lilla L. Han VET när han gör fel och är dum, och konsekvenser följer. Han åker ut från leken tills han kommit på bättre tankar, eller han åker hem. En mobbare förtjänar inte kompisar. Därmed inte sagt att han är "tvungen" att leka med lillayster hela tiden, men vi säger att hon får vara med en stund, kanske 15-30 minuter utan ogg, så hittar vi på något annat åt henne senare. Med en tidsgräns lyckas han kompromissa rätt bra. Och med lite "HUR skulle du känna om det var tvärt om?"

Det är jättesvårt att vara förälder ibland. JÄTTESVÅRT.
Kram

2011-07-06 12:46:35

Anni

Jag tycker du gör helt rätt i att säja ifrån. Stora ska lära sig att inte ge sej på små. Det är väl bra mycket värre att dom andra INTE reagerar!

2011-07-06 17:56:07

Corn

Tack kära ni för bra tankar.

Och jag håller med er, man ska inte tvinga barn att leka med folk de inte vill leka med!
Men så är inte grejen här, de har alltid lekt bra alla tre, det är alltid helt självklart att alla är med, när den andra ringer till oss är det båda två han vill träffa.

Men sen när de ses blir det alltså lätt att de två äldre gaddar ihop sig. Men det är ju ändå inte som att det är ett jobbigt småsyskon på fem år som vill hänga på två nioåringar - det är en (mogen men godtrogen) sjuåring, en åttaåring och en nioåring. En rätt homogen grupp. Som på nåt sätt VILL leka med varann. Men sen blir det ändå sådär.

Som sagt, jag tycker inte heller att man måste tvinga barn att leka. Nån gång ibland kan jag pusha på lite lätt när jag vet att det är en kär kompis som ringer, som jag vet att barnen/barnet alltid har kul med, för annars skulle nog mina barn aldrig träffa nån - och jag tror att det är bra att umgås lite, om man ska behålla kompisarna.

Men nu är de så stora att de själva får välja om de ska åka på barnkalas etc. Och en av mina bästa kompisar, som bor alldeles i närheten, umgås jag alltför sällan med, eftersom våra barn - trots att de alla är i samma ålder - inte alls är bra kompisar längre. Då blir det svårare att hänga lika ofta som vi gjorde när de var små och lekte bra.

EvaP: haha, jag förstår hur du menar med tystnaden i relationen. Den är jobbig. Som tur är finns det saker som uppväger. :)

KRAM till er!

2011-07-06 23:32:53

hj

Jo, du ska visst lägga dig i, det är inte ens "föräldragöra", det är VUXENGÖRA tycker jag. Om man inte vill leka finns det sätt att signalera det som inte sårar alls lika mkt som att använda tredje part till att retas med och vara taskig mot. Man ska få välja vem man vill leka med men som nära vuxen måste man engagera sig tillräckligt mycket för att se till i vilken utsträckning dom väljer bort och HUR någon blir utesluten.

Ovanstående skribenters kommentarer är så himla bra och jag tycker du gör alldeles, alldeles rätt! jag skulle ha svårt att hålla mig ens så länge som du gör, och du väntar ju tills situationen behöver styras upp!
Pratat om det med storisen?

2011-07-06 23:46:08

Corn

hj: Ja, visst har jag pratat med stora. JÄMT! Han har oftast en attityd om att lillebror är sämst och dålig och sånt, gör gärna "tummen ner" bredvid lillebror, går och sjunger att han själv är bäst. Han älskar förstås sin bror men är ofta dryg och ego gentemot honom, det hör väl till åldern - och hans personlighet. Lillebror kan också vara retsam och dryg men är mer kärleksfull och generös, häromdagen spelade de sten, sax, påse och lillebror vann, storebror blev jättesur och då sa lillebror "nä förresten, DU får vinna!". Han ger bort sina pokemonkort, är snäll, medan storebror förbjuder honom att ens titta i sina pocketböcker. Jag är rätt less på den attityden och försöker prata rätt ofta om det.

Så egentligen är det ju inget nytt beteende. Men borta hos kompisen bestämmer kompisen det mesta och där är min nioåring för artig och ängslig för att säga emot så han hänger på även då han kanske egentligen inte vill.

Lite ret och att barn grupperar sig är förstås inte jättekonstigt. Det handlade nog mest om att jag tycker att det är jobbigt när ingen annan vuxen säger nåt.

2011-07-07 11:02:53

astrud

åh, jag tycker också du ska lägga dig i. jag känner igen från när jag själv var i den åldern, min syster två år yngre och vår kompis mittemellan. ibland lekte vi jättebra ihop alla tre, ibland blev det vi två "stora" mot den minsta. och vet du, vi fattade verkligen inte att vi var taskiga mot henne. och det är där de vuxna kommer in, tycker jag, och bryter det hela.

2011-07-16 23:19:27


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-10-03
Antal texter
1 138
Övrigt
Valspråk

Jag tar ett helvete i taget.