baarrrrnnn!

Ja men här sitter jag och känner mig lite ödmjuk. Det har varit en fin dag. En hektisk dag på jobbet, men sen hämtade jag barn, och tusen skidor och stavar, jag är DÅLIG på sånt, att kånka saker till bilen och nästan halka och tappa allt, och bakom mig går en sur sömnig sexåring.
Men sen! Sen kom vi hem och jag brassade igång en fin liten tomatsås som lite torsk hastigt fick koka i och så åt vi det och bulgur och broccoli och efteråt spelade jag och min minsting Bubble Bobble ett tag.

Stora pojken, han som är otålig och rastlös och vill vara proffs på allt direkt, han har hittat en liten hobby - han ritar manga. Han har pratat om det länge och i julklapp gav jag honom en bok om hur man tecknar manga. Och nu sitter han enträget och fipplar med sina teckningar, nästan varje eftermiddag. Och faktiskt - han är ingen da Vinci, men oj, från att ha ritat rätt yxigt och slarvigt, så ritar han fina små mangafigurer. Jag vet att många som är snart nio ritar fint, men han har inte gjort det, han har inte varit intresserad, men nu! Oj. Han sitter där uppe på övervåningen och har gjort i ordning en myshörna åt sig själv i en soffa där, och så lyssnar han på cd-saga med "Det blåser på månen" samtidigt som han ritar manga. Och boken - den har han läst flera gånger om och pratar om raster och kalkerpapper och stålstift och teckningstekniker.

Lilla gubben. Och i måndags, när jag var hemma och var sjuk, så kom han hem och blev helt förvånad. Jag jobbar vanligtvis alltid måndagar så han väntade sig inte att jag skulle vara hemma, men det var jag, och han log och satte sig bredvid mig och bubblade och pratade och var glad att jag var där.

Och i kväll tittade vi på Per Morberg och Leila bakar tillsammans och jag började med mina dagdrömmar om att bygga ett riktigt restaurangkök ute i gamla lagården. Och ha riktiga plåtar! Såna där för baguetter. Och allehanda bra grejer. Och sommarkafé! Och en fotostudio får också plats!

Då utropade han helt spontant efter ett tag "jaa, mamma, jag säger som du - jag vill också laga mer mat!" (och det från en kille som oftast är totalt ointresserad av att hjälpa till med sådana sysslor). Vi pratade ett tag om den där lagården. Allt vi borde kunna göra.

Ja, det var bara så fint. Allt låter som skryt men jag är bara glad. Över min fina fina son, med sitt hål i örat och sina tajta byxor och lite coola stil och som samtidigt är så mångsidig och gullig och smart och klok att man baxnar! Och jag är glad att vi kan hitta vägar till varandra, genom våra olikheter, genom de där egenskaperna vi delar och som gör att vi ibland krockar. Nu är istället sexåringen en liten ilsken typ. Det kanske bara handlar om växelverkan, alltihop.

Att ha dessa barn. Ja jäklar alltså.