I'm burned out and wasted

Jag borde inte få ha eget företag. Jag är så DÅLIG på det. I alla fall på ekonomin. Och disciplinen. Ja, det mesta. Jag är efter, jag är slö, tack vare struliga datorer och strulig skrivare ligger jag efter med grejer jag borde ha gjort i höstas och nu sitter jag här och är nervös inför bokföringen. Jag borde ha en målsman. En god man. En som tag hand om min ekonomi och gav mig lite fickpengar då och då.
Och som rent allmänt tog mig i hampan ibland.

Men jodå. Det rullar ju på. Det där ena rätt stora jobbet som jag har haft i tre år, som fast frilans, har jag sagt upp, med en gnutta vemod men mest känns det skönt. Jag skulle dricka champagne för att fira. Det gjorde jag inte, jag köpte glass istället, och sen fortsatte jag liksom med en kolhydratfest i typ tre veckor så nu känner jag mig svullen. Svullen i kroppen. Det här duger inte.

Och ett annat jobb verkar vara på ingång. En liten anställning på ett par dagar i veckan på mitt favoritjobbställe. Kanske. Fullt av kreativa människor i min ålder. Och de tycker att korrläsning är viktigt! Och även om jag inte kan rabbla regler eller alltid berätta VARFÖR saker är fel så ÄR jag rätt bra på det där (även om det kanske inte märks när jag skriver här, haha). Jag hittar dubbla mellanslag och jag hittar konstiga formuleringar och knöliga avstavningar. (Och SYFTNINGSFEL! Jag älskar syftningsfel! Det är liksom stor humor!) Om jag får skryta lite så. Faktiskt. Är det två saker jag helt ärligt kan säga att jag är bra på så är det just korrläsning och att skriva snabbt som tusan. Jupp! (och banankaka, men det visste ni redan)

(Och häromdagen när jag satt och skrev en artikel lite hastigt medan jag samtidigt höll på med lite photoshop och hade en sällskapssjuk femåring i knät snubblade jag lite på tangenterna som man gör och skrev "jobet", såg det direkt och började sudda, men innan jag hade gjort det sa femåringen "jobbet stavas väl med två b?", jag har närt en korrläsarunge vid min barm! Han läser flytande nu, stort och smått, det är himla roligt)

Några roliga jobb har jag på gång. Men jag är virrig och lite oinspirerad. Vintertröttman hänger kvar och just nu är jag dessutom lite magsjuk. Det är inte så roligt. Inte så roligt alls.

En grej till: Jag är besatt av Trueblood. Vi har just betat av första säsongen. I går när alla andra sov var jag tvungen att titta på de fyra sista avsnitten i ett svep. Lite maniskt. Om disneyfilmen "Bilar" var den som fick oss att åka hela Route 66 så tror jag att Trueblood i kombination med disneyfilmen "Prinsessan och grodan" som vi såg nyligen är det som kommer att inspirera oss att åka till den amerikanska södern. Nästa gång vi har råd alltså.
men DANG! Vi såg Nord och Syd. Nu ser vi Trueblood. Jag har fortfarande boken "Borta med vinden" i rätt färskt minne. Jag vill åka! Jag vill äta gumbo och lyssna på cajun-dialekt och titta på de där enorma verandorna och höga träden med sånt där hängande guck i, och lite träskmarker och vackra städer och lyssna på fin musik. Äh, jag vet inte, jag är inte så påläst, men alltså, jag drömmer och drömmer.

Kanske är det en långresa vi behöver.

Jodu.

I övrigt är det så att femåringen, som blir sex om ett par månader, har en jobbig period, grinar för mycket och skriker och tjuter och blir arg. Åttaåringen är däremot rätt lugn och balanserad och glad. I dag var han kramig och god när han kom hem och så lagade han mat och dukade och somnade som av ett under redan vid 20:30, typ. Storkillen.
Och i höst har jag inga dagisbarn längre. Då går sexåringen i förskoleklass och storepojken går i tvåan. Oj. Stora barn.

Själv blir jag snart 33. Håret är fult och jag är lite för tjock för att det ska kännas bra och jag har pyttelite åldersnoja över rynkig hals, MEN idag fick jag en jättefin band-t-shirt med posten, från USA; för den jättejättefina gruppen Avett brothers, så jag är glad för det. Vem bryr sig om en skrynklig hals när t-shirten är så snygg, liksom?