I går grät jag över den syster jag inte längre har, åh, jag tror att vi hade varit varandra närmare idag än vad vi var då, för fem år sedan. Men hon dog. Hon försvann från livet.
Och jag grät över den far jag inte tycker mig ha och sen grät jag över andra saker och gick ett par små varv runt huset och rökte en cigarill medan tårarna droppade. Och sen grät jag över mina bröder som bor för långt bort, i synnerhet min storebror som jag en gång stod så nära. Jag saknar honom, fast han finns där.
Och idag skulle jag åka på gympa men vi blev sittande och pratade istället. Fler tårar.
Men vi pratar i alla fall. Kanske på ett nytt sätt. Kanske. Alltid något.