Det här är långt och självutlämnande men jag måste:
Jag är inte så mycket för att grotta i barndomen. Jag HAR gjort det, en period när jag själv fick barn och började fundera över mönster och beteenden och vad för slags bagage man har med sig. Sen har jag mest gjort det på ett skämtsamt sätt, typ ”jaja, skilsmässobarn, ni vet” eller ”ja ni vet den där kärleken man aldrig fick från sin far, det är den bekräftelsen jag söker, höhö”. Och jag vill egentligen hellre blicka framåt än bakåt.
Men de senaste två-tre åren har varit så där. Bra ibland, jättebra ibland, och på ytan jättebra, jag har startat ett företag, som går rätt bra, jag får göra massor av skitroliga jobb, vi har gjort världens h | &