weird

När man har sin mamma tre kilometer bort, är det som att ha en kär gammal vän på nära håll. En sådan jag kan åka till när det kniper, eller när jag är less, eller bara lite uttråkad eller bara lite sällskapssjuk. Sådana kompisar har jag inte mängder av, inte här på nära håll, de bor längre bort. Men nu finns mamma här och idag efter jobbet åkte jag dit för att hjälpa henne med "hennes mail", som hon uttryckte det. Hon bjöd på gröt och macka och te och sen satt hon vid datorn efter att jag hade coachat lite, jag låg på hennes spikmatta i hennes säng och ropade ut små visdomar ibland. Och så lyssnade vi på en skiva med Ella Fitzgerald och Louis Armstrong och det var allmänt fint. Sen åkte jag hem! Och i morgon ska vi luncha på stan. Yay mamma!

Och när jag kom hem låg ett mail från en företag i min inkorg, de har fått något tips av mig av någon annan och vill ringa mig och fråga om mina jobb och funderar på om vi kanske kan samarbeta. Jag blir så yster och misstrogen på en och samma gång, mungiporna är vid öronen, men vänta bara, snart vänder det och jag börjar misstro mig själv istället. Men är det inte jävligt härligt? Man pratar lite flyktigt med någon nån gång och gör ett intryck så att den personen ett år senare tipsar en annan person om en? Herregud! Livet!

(Och så ska jag ha lite dåligt samvete över att jag är en sån ja-sägare just these days och knappt träffar mina barn alls, men heck, i helgen umgicks vi intensivt och de har en pappa och en farmor och en farfar och en mormor som tar hand om dem även om jag inte hinner hämta dem på dagis varje dag. Det går bra)

Nu ska jag bada och ruska på huvudet lite åt livets underfundigheter och dessa berg- och dalbanor jag ständigt befinner mig i.